”Inte det lilla revbensvåpet Eva!”

 

Adam klagade högt inför Gud, han saknade sin första hustru…och Eva var en mycket blek, lydig kopia av henne…

Gud skapade man och kvinna rygg mot rygg, av samma stoft, men som vid all vild passion så uppstod ett intensivt gräl, Adam hävdade sin överlägsenhet och krävde att få ligga överst när de älskade. Men hon opponerade sig vilt med hänvisning till att de var skapta av samma stoft och därmed jämlika, hon gav sig inte utan ville ligga överst. Adam tjurade som bara män kan och vägrade vika sig…varpå hon uttalade Guds onämnbara namn, bredde ut sina vingar och flög sin väg…

Adam beklagade sin förlust inför herren Gud som log och mumlade: ”- Jo, man saknar inte kon förrän båset är tomt!”
Han sände tre änglar, Sanvi, Sansanvi och Semangelof, för att övertyga henne att återvända till Adam och ”Paradiset”, tre gånger tjatade änglarna på henne, tre gånger vägrade hon och blev dömd till att bli en ”barnadräpande demon”….men hon undvek sitt öde…
I den judiska mystikens främsta verk Zohar beskrivs hon såhär:

” Hennes hår är långt och rött som en ros. Hennes kinder är vita och röda, från hennes öron hänger sex smycken, egyptiska kedjor och alla slags prydnader från Österlandet smyckar hennes hals. Hennes mun är formad som en trång dörr, hennes tunga är skarp som ett svärd, hennes ord är mjuka som finaste olja, hennes läppar är röda som en ros och sötade med all sötma i världen. Hon är klädd i scharlakansrött och prydd med fyrtio prydnader.
Unga dårar springer efter henne och dricker ur hennes vinbägare och begår otukt med henne.
Sedan lämnar hon dem sovande, flyger upp till himmelen, fördömer dem och stiger ner igen.”

…och historien fortsätter med att när de unga dårarna försöker ta henne igen, så dödar hon dem och slänger dem i Gehenna!

Nu lyckades hon finna en ny man, trots att tillgången under denna tid var minimal, fann hon en ny älskare, en verklig man, lång, vild, intelligent, en ståtlig karl som drevs av häftiga passioner och begär. Han hade liksom hon hamnat i onåd hos Gud, hans namn var Samael…men kanske mest känd under sitt alias: Satan.

Hon lärde sig mycket av Samael och återerövrade även Adam från ”revbensvåpet” Eva, i formen av en orm skapade hon synden och även efter syndafloden födde hon Adams barn…han kunde aldrig stå emot och säga nej!
Hon omnämns redan i den sumeriska mytologin för runt 5000 år sedan, i versverket ”Hulupputrädet” som beskriver skapelsens första tid. Hon nämns bara i ett ställe i Bibeln, Jesaja 34:14 och då extremt negativ…

…men hon segrade, både Adam och Gud vek sig, hennes döttrar äger jorden, de vandrar här i miljoner, stolta,vackra, intelligenta, starka, självständiga, sexuellt aktiva och med en erotisk kraft om tämjer alla män…de är skapelsens mest perfekta ”krona” och vi skall alla sända en tacksamhetstanke till den första ”bitchen”, hennes namn var Lilit.

…och i fruktan inför denna skapelse har männen alltid försökt bibehålla en fiktiv makt över henne och alla hennes döttrar, i vördnad, längtan, begär och fruktan ser ju vi män upp till ”Gud” (Lilit).

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s