…en pälsklädd skönhet!

Att se, men inte röra”.

Likt en vacker pälsklädd liten staty, ligger hon där. Stilla, helt orörlig, med en blick full av undran över vår närvaro och ett stänk av oro, tittar hon på oss. Hon ligger farligt nära vägen, bara en och en halv meter skiljer henne från de framrusande bilarna.

Tänk om hon är övergiven!” – säger ett av barnen som är med. Men kidet är inte övergivet, hinden står en bit bort, delvis dold bakom ett par enar.


Unga kid ligger oftast och trycker när hinden betar och vid fara lämnar hinden kidet, liggande dolt, tryggt i det höga gräset.

Man skall inte vidröra eller flytta ett rådjurskid, om det inte är nödvändigt t. ex. vid slåtterarbete och dylikt, risken att det då verkligen blir övergivet är stor, då hinden skyr människodoften. (Inte riktigt sant…en myt! Men det är en fördel om folk tror så…en fördel för rådjuren.). Man skall inte heller ta hand om ett kid, om man inte är helt säker på att hinden är borta för gott och om man saknar de nödvändiga förutsättningarna, gott om tid, ett lantställe och kunskapen om vad kidet behöver för att växa upp och kunna återgå till sitt vilda liv. En tam rådjursbock är farlig, tänk dig två sylvassa horn i magen! Det är lätt att bocken skadar människan vid lek eller ”revirmarkering” och en tam bock, utan rädsla för människan, är alltid farlig. Bäst hänsyn tar man om man lämnar kidet, liksom alla vilda djur, ifred och låter dem leva ostörda. Anpassa hastigheten vid bilkörning så att man minimerar risken för viltolyckor, trafiken dödar mängder av rådjur. Du bör givetvis också allmänt anpassa din livsstil så att den påverkar miljön minimalt.

Rådjuret (Capreolus capreolus) är vårt minsta hjortdjur och blir ca 75 cm högt. Rödbrun päls under sommaren och gråbrun vintertid. Den har en tydlig vit spegel kring stjärtpartiet, när rådjuret blir oroligt/stressat reser sig håret här och på så vis varnar djuret övriga rådjur.

Hanen kallas råbock, honan rå , råget eller hind , ungen lamm eller kid. Råbocken bär 3-taggiga horn och efter det att bockarna fejat sina horn (från och med mars-april) så börjar de  hävda revir, vilka de försvarar fram till augusti-september. Rådjuret (Råbocken) är det enda av våra hjortdjur som hävdar revir. Om rådjursstammen är tät finns det alltid ett antal bockar, främst bland de yngre, som saknar revir. Hindarna är inte revirhävdande.

I juli-augusti sker parningen och efter några celldelningar vilar det befruktade ägget fram till december-januari då den verkliga fosterutvecklingen startar. Kiden föds i slutet på maj och början av juni. En hind kan föda upp till fyra killingar, men en eller två är vanligast. Kiden väger ca 1 kg vid födseln. Sommardödligheten är hög bland killingarna, upp till 60 %, detta framförallt beroende av rävpredation och jordbruket (slåttermaskiner).

Rådjuret lever huvudsakligen av bärris, örter, svamp, blad och knoppar i blandskogarna i Europa (utom Irland, Island samt vissa större öar i Medelhavet) och i främre Asien. Dess utbredning sträcker sig öster ut mot Uralbergen där den avlöses av en annan art, det sibiriska rådjuret. Den är idag allmän i södra och mellersta Sverige, men har också spritt sig långt norrut, upp i Lapplands skogar.

För bara 160 år sedan var rådjuret på väg att utrotas i Sverige. Under 1700-talet trängdes rådjursstammen söderut på grund av en alltför hård jakt och konkurrens om betet med får och getter. På 1830-talet bestod den svenska stammen av ett hundratal djur på några storgods i mellersta Skåne (bl.a. Övereds kloster). Godsägarna insåg att rådjurstammens dagar snart var räknade och genom en hård reglering av jakten, en intensiv viltvård, lyckades de vända utvecklingen.

Antalet rådjur i landet idag är svårt att uppskatta, men inom några forskningsområden där rådjuren har inventerats finns det ca 100-200 djur per 1000 ha i mosaiklandskapen och ca hälften i den mellansvenska barrskogen. Detta skulle innebära en rådjurstam på ca i miljon djur. (Siffrorna gäller vinterstammen). Man kan tala om en ”rådjursexplosion” under första delen av 1990-talet, rådjursstammen växte kraftigt. Idag minskar stammen, i vissa områden kraftigt (Norrland och Svealand), orsaken står att finna i att vinterklimatet blivit mer normalt efter en period med varma vintrar och att rävstammen hämtat sig efter skabbepidemien. Även Lodjurets uppgång har påverkat rådjurstammen. Den viktigaste orsaken till det ökande antalet Lodjur i landet är ”rådjursexplosionen”.

Rådjuret trivs bäst i mer mosaikartade landskap med inslag av lövskog eller blandskog och jordbruksmarker. Idag är det vanligt att man vårdar rådjursstammen och försöker förbättra förhållandena för djuren genom utfodring, viltåkrar och uppsättande av salt-/mineralstenar.

Två dagar senare hade hinden flyttat sitt kid från det farliga området och ytterligare en dag därefter såg jag dem på andra sidan ängen. Kidet hoppade glatt bakom hinden och visade på alla sätt sin livsglädje. Det var en vacker bild, rådjuren och det öppna svenska sommarlandskapet. Man sänder en tacksam tanke till dem som arbetade så framgångsrikt för att skapa en livskraftig rådjursstam och vad vore den svenska sommaren utan dessa vackra djur?

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö.. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till …en pälsklädd skönhet!

  1. Britta skriver:

    Det är inte så vanligt att man ser rådjur här, men däremot var renar ”vardagsmat” uppe i Norrbotten:-) Inte i dubbel bemärkelse, vi åt aldrig renkött. Kul att du är här och jag har dig naturligtvis som länk på min nya blogg. Hoppas du mår bra och att du får en fin lördag.
    Kram!

  2. arrami54 skriver:

    Här nere är de vanliga, i perioder har jag kunnat se 20-30 stycken per dag.
    Jag har hittat din nya blogg här, lagt en länk till dig och lär titta in! 😉

    Allt väl här och jag hoppas du mår bättre än bra! 🙂

  3. sarahmara skriver:

    Dom springer på våran tomt!, äter upp alla blommor jag inte sköter om :P… Jag är inte så händig med blommor, så jag tycker dom är söta och dom får gärna äta upp mina blommor=).

    BS:Haha….fina ord här:P. Ja, jag håller med dig.
    kramizar

  4. arrami54 skriver:

    På tomten slipper jag dem eftersom jag bor mitt i stan, här springer bara en och annan hare och igelkott. 😉

    Kram.

  5. HEMIMAMMA skriver:

    *LER och du vet varför*

    Tack min vän för att du finns och berikar mitt liv…

    Hemikramar ♥

  6. arrami54 skriver:

    …tack och ja, jag vet varför! 🙂

    Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s