…en tuff liten skit!

…tänkte jag när den ilsket stod framför mig och krävde sitt byte. Den var väl ca 15 centimeter lång och kunde kanske väga 50 gram…och den hotade mig med ett väsande ljud. Snacka om att vara kaxig och tuff! Jag vägde väl ca 90 kg, 190 cm hög över havet och var på den tiden extremt vältränad, senig och stark…och denna lilla skit hotade mig!

Jag hade tagit in och utfodrat grisarna i gamla svinhuset på gården. De stod nu och mumsade i sig kvällens måltid. ”Tiger” hade som vanligt krävt att jag skulle hälla vattnet direkt i hennes mun ur kannan, hon vägrade få vattnet blandat i fodret och en tjurig modersugga på tvåhundra kilogram lyder man.

Jag hade precis sopat rent i gången när musen föll ner framför mina fötter, böjde mig ner och såg att den blödde ur ett sår i nacken, den var fortfarande varm och måste ha dött sekunden innan den föll framför mig. Jag tittade upp mot takbjälkarna och undrade hur?

Svaret kom farande nedför en av de bärande stolparna och rusade fram till musen, den hejdade sig när den upptäckte mig och markerade med ett hotfullt fräsande att: ”Musen är min!”

När den tagit sitt byte och släpat det några meter stannade denna lilla skönhet igen, släppte musen och betraktade mig några sekunder. Den insåg tydligen att detta kunde vara farligt och försvann med en imponerande hastighet, med det nästintill lika stora bytet i munnen…

Det är vackra djur, småvesslorna, detta lilla släkte av mårddjuren. Opportunistiska jägare som t.o.m. tar harar och kaniner. De lever främst på möss, sorkar, men även fåglar, ibland så stora fåglar som höns. Ni har förhoppningsvis mött denna lilla jägare och liten är den, en välväxt hanne blir ca 20 centimeter plus svansen på 3-5 cm, en hona några centimeter mindre och de väger maximalt ca 140 gram.

Denna lilla skönhet till rovdjur blir sällan äldre än tre år och dödligheten det första året är 80 procent. Tyvärr jagas den av världens mest destruktiva rovdjur, människan, för pälsens skull…

 

Bilden har jag hämtat från wikipedia då jag aldrig lyckats ta en bild på dessa snabba små skönheter. En av noanamnen/dialektnamnen är ”Den vackra”. Den har många namn som ”lilla snälla” (snälla = snabba), ”lilla snabba”, ”Jungfrun”, ”rösvessla” och ”rötvessla”.

En av våra vackra medresenärer i tiden…

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s