…om jag viker tusen papperstranor?

…och söker argumentet…

Bara ord, associationer…men smaka på namnet Fukushima, namnet som klingar därefter blir ganska lätt,… Hiroshima.

Ord, namn, ortsnamn, kan vara mjuka… men ändå ge en minnets bittra ton av de oskyldiga, trasiga barfotabarnen livet svek. Naturkatastrofens ansikten plågas av sorg, saknad och ett förtvivlat sökande, efter dem som inte längre är…

Vi står maktlösa…men det finns katastrofer vi har makt att förhindra.

Hiroshima var onödigt, ett djävulskt test …Fukushima var lika dumt, lika tanklöst i sin tro på att ödet är vackert och ligger i en framtid som inte finns. Människan vet att vissa ”lösningar” är farliga, som kärnkraftverk i jordbävningszoner och övertro på tekniken…men tanklöshet är minnets ursäkt, vägen ur, ut…och bort från ansvar.

Ingen minns Castle Bravo och hur barnen lekte i det snöliknande nedfallet. Castle Bravo var det största kärnvapen – 15.4 megaton – som någonsin testats av USA, och den största strålningsolyckan kopplad till provsprängningar. Den oväntat stora sprängkraften och ändrade väderförhållanden resulterade i att stora mängder radioaktivt nedfall spred sig österut och föll över bebodda öar.

Dåtiden glöms fort i nuets varande och framtiden finns inte. Historien är ingen källa till lärdom när lättjans krav på överflöd dominerar och vad hjälper tusen papperstranor då?

Sadako berättade sägnen om den vackra vita tranan…det sägs att den lever i tusen år. Om den som är sjuk viker tusen papperstranor, så kommer hon att bli frisk.”

…jo, det är en vacker sannsaga, den om Sadako Sasaki, men inget mer…och vad betyder orden: “This is our cry. This is our prayer. For building peace in this world.”

 ”Detta är vårt rop, detta är vår bön; fred i världen.”

Sadako Sasaki befann sig två kilometer från bombens nedslagsplats den 6:e augusti 1945, hon var då två år gammal, hon dog i leukemi, orsakad av bombens radioaktivitet, den 25:e oktober 1955 …då var hon tolv år och fick aldrig riktigt chansen att leva. Hon liksom tusentals andra barn offrades i ”testet”, barn som smälte, förångades, barn som finns kvar som skuggor på en sten…vi minns dem som ”barnen i stenen”, om vi nu minns? Idag är inte världen kärnvapenfri, långt ifrån och bombens ”fredliga” kusin kärnkraft hyllas som nödvändig via tanklöshetens: ”…en kärnkraftsolycka? Det är så osannolikt!” och vilket ortsnamn vi skriver efter Tjernobyl och Fukushima vet ingen idag…och när vi vet förnekar vi och glömmer igen.

Varje kilowattimme kärnenergi vi producerar skapar dödligt giftiga ämnen. Det vore helt oansvarigt om vi glömde bort detta.

Det står ett monument till Sadako Sasakis minne i Hiroshimas fredspark, rest i maj 1958. Barn från världens alla hörn och från ca 3.100 skolor samlade in pengarna…de ville vi skulle minnas och skrota alla kärnvapen….

På toppen av ett paradisberg står Sadako, och med utsträckta händer lyfter hon en trana av guld mot skyn. Nedanför monumentet kan man läsa:

Detta är vårt rop, detta är vår bön; fred i världen.”

…och än viker barn papperstranor i hopp om att Sadakos dröm blir sann…

Men hon dog när hon vikit 644 papperstranor… och dör det gör hoppet också, när det blir ”vuxet”,  lämnar det slutligen Pandoras ask för gott!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s