…ja, ”egoister” är vi alla!

Vi är alla egoister och överlever inte utan egoism. Egoism är det samma som: att handla i eget intresse (själviskhet eller egennytta). Ordet ”egoism” kommer av det latinska ordet ”ego” som betyder ”jag”. Egoism innebär att existera för sin egen skull och det gör vi alla, helt inom ramen för vår överlevnadsinstinkt…men mer korrekt är nog benämningen etisk egoist på dig och mig, liksom på majoriteten av svenskarna .

Det vi kallar etisk egoism ligger inom ramen för ”den gyllene regeln” (Inom kristendomen: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem, inom Islam: Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv. ) Den etiska revolution Jesus stod upp för är inte främst altruistisk, utan vi kan väl enklast översätta det etiska budskapet till orden:

Ingen är oumbärlig, var och en är oersättlig”!

(Alla människors lika värde så som den beskrivs i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och bl.a. vår grundlag!)

Många filosofer har hävdat att de konflikter som uppstår när folk var för sig, strävar efter sina mål kan lösas till fördel för varje individ endast om de frivilligt avstår vissa av sina mål. Egenintresset är ofta bäst gynnat av att tillåta andra genomföra sina egenintressen också, att friheten är utjämnad mellan individer! Att offra sitt kortsiktiga egenintresse för att maximera ens långsiktiga egenintresse är även känt som ”rationell egoism”, och detta är idén bakom de flesta filosofernas förespråkande av etisk egoism. Etisk egoism har alltså ett balanserande mått av altruism i sig! (Och ALLT handlar om balans!). Etisk egoism kan sägas vara livets grundetik, du försöker uppnå bästa möjliga livsutrymme för dig själv och andra. Etisk egoism är också frihetens etik, du söker uppnå största möjliga frihet för dig själv och andra!

Men att vara egennyttig på andras bekostnad är oetisk egoism, och detta är självklart fel. Exempel på oetisk egoism är t.ex. stöld, våldtäkt, mobbning och andra övergrepp för att gynna egot hos individen. Att bara se andra som medel för egna mål, att kallt utnyttja andra utan att vilja se deras behov.

Ganska enkelt på individnivå men lite mer komplicerat när vi kommer till att välja bästa möjliga väg för att uppnå etisk egoism i ett samhälle. Hur väljer vi bäst väg för de system den civila administrationen har till buds för att uppnå målen i en etisk samhälls-egoism…det som är bra för alla. Vad ligger i ordet solidaritet?

Här uppstår problem eftersom vi grupperar oss, tydligt inom t.ex. politiken…man kan vara röd, man kan vara blå, andra är gröna och somliga är grå! Även om individerna är etiska egoister i alla partier så blir det ibland fel och oetisk egoism uppstår. Några av de oetiska egoistiska val jag retat mig på är Alliansens (främst moderaternas) vilja att slå sönder sjukförsäkringssystemet som drabbar så många och totalt orättvist. Det gamla sättet att se på sjukförsäkringen, som vi hade fram till regeringsskiftet 2006, innebar att vi löntagare betalar in en avgift för att försäkra oss mot eventuell sjukdom. Drabbades vi av sjukdom så fick vi en hygglig ersättning även under sjukdomen, förutsatt att denna sjukdom kan intygas av läkare. Sjuka betraktas som sjuka och får – efter kontroll av läkare – ut sin sjukersättning. Systemet var tidigare gjort som alla andra försäkringar. Solidariskt betalar man när man är frisk, för att få ersättning vid sjukdom och pengarna betalades in som en del av arbetsgivaravgifterna.

Helt plötsligt gick inte detta längre, trots att systemet gick med vinst och pengarna används tydligen till annat…nu leker handläggare på F-kassan läkare och gör fula oetiskt egoistiska bedömningar på löpande band…på bekostnad av tiotusentals sjuka som fick en ökad börda, inte minst då oro och ångest över ekonomin, sin överlevnad!

Det finns andra exempel på när de politiskt valda systemen blir grovt oetiskt egoistiska och som leder fram till ökande klyftor, den ökning av barnfattigdom vi ser, liksom ökningen av försörjningsstöd (tidigare socialbidrag)…o.s.v.

…jag undrar, lever den som endast överlever?

Min personliga politiska övertygelse ligger i att vi kan hitta väl fungerande val inom ramen för den goda etiska egoismen, det går alltid att finna den ”gyllene regelns” balans så att vi inte gynnar några på andras bekostnad i våra administrativa och ekonomiska samhällssystem!

Det finns alltså variationer inom egoismen, den vita (etiska) via gråtonerna mot den svarta (oetiska)…men egoister, ja det är vi allihopa, den som är alltigenom altruistisk överlever inte många dagar!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till …ja, ”egoister” är vi alla!

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Väl talat och jag håller mer till 100%
    Hemikram

  2. jeppen skriver:

    Det känns som att dina definitioner glider. Först pratar du om ”etisk egoism” och rätten att vara sitt eget mål, men sen glider du direkt över på någon sorts etisk skyldighet att avstå själv och maximera friheten för andra. På samma sätt pratar du om ”oetisk egoism” och exemplifierar med stöld och våldtäkt, men glider sen genast över i att det även täcker att bedriva mindre välgörenhet än nyss och att låta sjukförsäkringen styras av arbetsförmåga. Du kallar tillochmed denna något bantade välgörenhet för ”grovt oetiskt egoistiskt”. (Detta har jag ofta upplevt, att varje form av offentlig välgörenhet måste vara för evigt och strikt ökande – varje minskning betecknas genast som ett ”straff”, att ”sparka på de som ligger”, att ”rikta udden mot svaga”, att ”utnyttja fattiga” etc.)

    Mot slutet svänger du igen och avslutar med ”balans så att vi inte gynnar några på andras bekostnad i våra administrativa och ekonomiska samhällssystem”, vilket borde implicera att ”rika” får skydd mot att beskattas för att göda transfereringar till ”fattiga”. Fast jag antar att det inte var så du tänkte. Jag vill inte vara dum/jobbig, och jag kan sympatisera med de känslor och det rättspatos som ligger bakom det du skriver. Men jag tror ändå dina tankar och formuleringar behöver mer arbete innan du koherent kan förklara vad du menar, filosofiskt sett.

  3. arrami54 skriver:

    …huruvida min text är koherent (semantiskt meningsfull) lägger jag helt på läsaren och läsarens frågor blir ju en del av texten, förutsatt att jag svarar! 😉
    Ser direkt på ditt svar att vi uppfattar ”välgörenhet” väldigt olika och jag har omöjligt att se sjukförsäkringen som varande en välgörenhet…det ÄR en försäkring ingenting annat….och vilken rik (ekonomiskt oberoende) har blivit detta helt solitärt och helt av egen kraft. Jag kan ej heller se ”skatt” som stöld…ärligt talat så förstår jag inte hur du tänker? Vad skulle hända om vi alla började betrakta skatt som stöld och vägrade betala…jo, samhället skulle snabbt raseras och vi skulle vandra i en extremt våldsam djungel. Men inte mig emot…låt oss göra så! 😉
    (Då det är svårt att bygga nytt utan att riva rucklet!)
    Jag förstår inte heller hur du kan uppfatta texten som glidande, när begreppet ”etisk egoism” också tydliggörs som ”rationell egoism”: ”Många filosofer har hävdat att de konflikter som uppstår när folk var för sig, strävar efter sina mål kan lösas till fördel för varje individ endast om de frivilligt avstår vissa av sina mål. Egenintresset är ofta bäst gynnat av att tillåta andra genomföra sina egenintressen också, att friheten är utjämnad mellan individer! Att offra sitt kortsiktiga egenintresse för att maximera ens långsiktiga egenintresse är även känt som ”rationell egoism”, och detta är idén bakom de flesta filosofernas förespråkande av etisk egoism.”…balansen mellan egennytta och allmännytta är helt grundläggande i ett samhälle…vem skulle annars ta hand om dig när du blir gammal och sjuk?
    Skall vi inte tillse att vår egennytta hjälper oss när vi är barn och behöver skolan, när vi blir sjuka eller gamla…hur om inte via skattsedelns allmännytta?

  4. jeppen skriver:

    Var har jag påstått att skatt är stöld? Jag tycker det är rätt ointressant att diskutera anarki – det känns alltför utopiskt. Jag är mer intresserad av små förändringar av dagens system i en frihetlig riktning.

    Men sjukförsäkringen är helt uppenbart ett bidragssystem och inte en försäkring, precis som arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen. Namnen är mest dimridåer. Du betalar en procent av din inkomst, som inte har något att göra med din risk eller ens med volymen på utbetalningarna. Sen får man pengar baserat på regler och direktiv och tak som regering/riksdag satt. Precis som för alla andra bidragssystem.

    Att en fri värld med nödvändighet skulle vara våldsam vänder jag mig mot, men det känns lite utanför ämnet. Jag skulle dock vilja väcka tanken på en liberal värld med socialistiska subkulturer för de som så önskar, där de som vill ha solidarisk finansiering alltså kan gå samman om det. Visst känns det som en ganska attraktiv idé? Och visst känns den omvända idén helt omöjlig – en socialistisk värld med liberala subkulturer? Poängen med socialism är ju i all praktisk politik (bortom de fina flosklerna) just att tvinga alla, och FRAMFÖRALLT då icke-socialister, att betala för och underordna sig socialistiska program.

    Det där med våld samt din avslutning om ”hur om inte via skattsedeln” är ett stort problem med den socialliberala tankehegemonin i samhället: Folk kan inte ens tänka tanken att spontan, frihetlig organisering skulle kunna funka.

  5. arrami54 skriver:

    …jag tolkade dessa ord som att du likställde skatt med stöld: ”Mot slutet svänger du igen och avslutar med ”balans så att vi inte gynnar några på andras bekostnad i våra administrativa och ekonomiska samhällssystem”, vilket borde implicera att ”rika” får skydd mot att beskattas för att göda transfereringar till ”fattiga”.”

    Ge mig ett exempel på var detta har fungerat: Folk kan inte ens tänka tanken att spontan, frihetlig organisering skulle kunna funka.
    …och fungerar idén överhuvudtaget inom ramen för nationalstaten?

  6. jeppen skriver:

    Du borde ha tolkat orden som att DU likställer skatt med stöld, eftersom jag bara påpekade de logiska konsekvenserna av det du skrev.

    Frihetlig organisering fungerar överallt, hela tiden, på otaliga områden.

  7. arrami54 skriver:

    …haha, ja variablerna i individers förmåga att förstå logiska konsekvenser varierar från noll-läge till det optimala. Jag ser inte skatt som stöld, jag ser skatt som ett grundläggande verktyg för att överhuvudtaget ha ett fungerande samhälle …och det är svårt att inte tolka dig som lite ”Sarah Palin-blå” med en ton av samma förakt för skatteuttag…eller läser jag dig fel?

    …sen förvånar orden om ”frihetlig organisering” mig (och roar) eftersom frihetlig organisering är en grundbult i ett demokratiskt samhälle, men det blir inte avgifts eller skattebefriat eftersom frivillighet inte automatiskt gör vård, skola, barnomsorg, åldringsvård, infrastruktur m.m. gratis. 😉
    Förstår man inte att den etiska och rationella egoismen är ett av samhällets fundament, ja då skall man likt ett trotsigt barn sköta sig själv, helt solitärt enligt principen ”kan själv och gör bara det jag vill” och då faller också tanken på samarbete vilket är alla organisationers grund.
    Det finns ingen frihet utan ansvar och inget samhälle utan rationell etisk egoism!

  8. jeppen skriver:

    Jag är osäker på om skatt behövs, men jag vet att det inte behövs så mycket skatt.

    ”frihetlig organisering är en grundbult i ett demokratiskt samhälle, men det blir inte avgifts eller skattebefriat eftersom frivillighet inte automatiskt gör vård, skola, barnomsorg, åldringsvård, infrastruktur m.m. gratis.”

    Frihetlig organisering är en grundbult, men inte när det gäller sånt du tycker att samhället bör organisera, för där är ofrihetlig organisering en grundbult? Rätt tolkat?

    ”Förstår man inte att den etiska och rationella egoismen är ett av samhällets fundament, ja då skall man likt ett trotsigt barn sköta sig själv, helt solitärt enligt principen […]”

    Vadå ”helt solitärt”? Frivillighet betyder inte ensamhet. Tvång betyder inte gemenskap.

  9. arrami54 skriver:

    …undrar om du vet hur mycket skatt som behövs eller om du tror likt en religiöst troende på sagor? Det handlar givetvis om vilket samhälle man vill bygga, om alla skall med eller om ett antal skall ställas utanför.
    USA är ett bra exempel på en nation som dominerats av individer som vetat hur mycket skatt som behövts, landet har idag en gigantisk statsskuld på över 14 000 miljarder dollar, en enorm brottslighet och många tiotals miljoner som står utanför och i djup fattigdom…ett idealsamhälle för dem som vet exakt hur mycket skatt som behövs.
    …visst organiserar sig de ”rika” i väl skyddade samhällen i samhället och demokratin styrs av pengarna där och ”friheten” sägs vara USA:s ledstjärna och Guds välsignelse…men jag vill inte att Sverige närmar sig detta skitsamhälle mer än vad vi redan gjort!

    Tolkar dig som att du saknar logik nog att förstå distinktionen mellan etisk egoism (rationell egoism) och oetisk egoism…och jag ser tydligt hur du hyllar de blå frihetsidealen och de konsekvenser det får för samhället och jag hoppas du når din lycka och får råd att betala för den vård/omsorg du som
    gammal och sjuk behöver…för lyckas du inte kommer det du kallar ”tvång” att göra dig ytterst ensam
    och ofri!
    😉

  10. Ping: Sverigedemokraterna, den svenska rasismens vidriga ansikte. | Varghjärta

  11. Ping: Det segregerade samhället växer fram. | Varghjärta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s