Vad är svenskt…en liten stad vid namn Ljungby, kanske ger svaret?

Ja, faktiskt så tror jag det, att jag hittat kärnan av det SverigeDemokraterna hyllar som svenskhet!

Inte illa jobbat, att finna svaret på denna så omdebatterade och viktiga fråga, eller hur…och svaret ligger i ordet ”lagom”!

Vad har då ordet för reell koppling till Ljungby och Sverige? Jo, denna lilla stad som mest är en välmående och söt liten vägkorsning i sydvästra hörnet av Småland hade en gång devisen: Ljungby är lagom när lagom är bäst! Devisen är inte helt osann, i början av 1970-talet myntade journalisten Dieter Strand uttrycket ”Som Ljungby röstar, röstar Sverige”…ett uttryck man hör än idag, även om betydelsen tonat bort. Liksom ordet lagom kanske tonar bort och försvinner om man granskar innebörden och påståendet att ordet är kärnan i svensk kultur lite närmare (?).

Ljungby kan garanterat stå som en urtypisk svensk stad, tro mig, jag känner den mycket väl och har bott i ett stort antal andra svenska städer…så Sverige känner jag också till!

Skall jag beskriva den kultur man möter i Ljungby så kännetecknas den kulturellt, socialt främst av tre saker, jantelagen, en utbredd tystnadskultur (det är t.ex. bara fem procent av befolkningen som förstår innebörden av den grundlagsskyddade meddelarfriheten och att man faktiskt får använda sig av den!), därtill har staden en tydlig social hierarki man inte ostraffat bryter mot. Överst i denna tydliga hierarki står de ”fina familjerna” som främst är ursprungliga ljungbybor och födda i staden, lägst står invandrarna enligt en speciell skala och nu citerar jag en lokal fackklubb inom metallfacket för att få evidens i mina ord: ”Du förstår, så här är det: längst ned finns flyktingar från Afrika. Sedan svarta som har ett jobb, sedan vita flyktingar, högre upp svenska alkoholister och sedan utlänningar som försöker assimilera sig.” Däremellan står det skötsamma ”lagomfolket” som inte på något sätt sticker ut hakan, den grupp vi kan kalla ursvenska.

Det är den sistnämnda gruppen som är motorn som håller igång hierarkin.

Jag hoppas ni läser den länk som är kopplad till mitt citat från metallklubben för den är av stor betydelse för min fortsatt bevisföring och DN-artikeln styrker att alla i Ljungby gillar tävlandet, företagaren DN skriver om vill vinna VM i mobbning ( Distriktsmästerskapet vinner han nog med den fackliga supporterklubbens hjälp?) och staden i stort hoppas Troja-Ljungby får framgång och vinster i ishockey!

…precis som Sverige i stort vill att landslaget skall vinna, och exakt som nationen accepterar Ljungby idrottens invandrare! (Nästan helt!)

Även inom ”fädernas kyrka” är Ljungby lagom och typiskt svenskt. Staden ligger i utkanten av det svenska bibelbältet och har en mängd olika församlingar, allt från svenska kyrkan, de flesta frikyrkoförsamlingar och en hel del Plymouthbröder och Jehovas vittnen. De sistnämnda tror själen bor i blodet så de gillar inte blodgivare som undertecknad och Plymouthbröderna känner man enklast igen på deras kvinnors kjolar och huckle (huvudduk), övriga kännetecknas av tungomålstal och söndagssamlingen i kyrkorna. Den svenska kyrkan känner man igen på PRO tanternas framträdande närvaro.

Ljungby är också lagom vad det gäller brottslighet, (mord är sällsynta, fortkörning är vanligt) och korruptionen är tyst, mest förekommer den sistnämnda i formen av vänskapskorruption och i kommunhuset är den liksom ryggkliarna framträdande.

Som ung konstnär mötte jag den tidigt och tyvärr förstod jag inte de tysta reglerna så när framträdande tjänstemän inom kulturområdet och de vanliga ”grindväktarna” ville ha gratis målningar eller stora rabatter så nekade jag eller höjde priset…så numer är jag klassad som ickekonstnär i staden. Men eftersom jag inte är direkt ”lagom” så har jag leende kunnat leva med detta!

Ett annat tydligt exempel på denna tysta korruption mötte jag när jag jobbade som arbetsledare på snickeriavdelningen i ett företag som i privat regi tog hand om rehabilitering av arbetslösa, folk med sociala problem som stod under socialnämndens beskydd och arbetslösa ungdomar utan skyddsnät. Det var inte ovanligt att kommunens tjänstemän fick sina små problem ordnade, gratis och tyst…det var allt från städning, trädgårdsarbete, mindre bilrenoveringar, biltvätt, däcksbyten och mindre snickerijobb o.s.v. Det tysta regelverket sade att fixade socialbidragstagaren detta så blev de vänligare bemötta nästa gång de mötte sin socialsekreterare eller ekonomihandläggare.

…jag protesterade dumt nog återkommande och blev inte långvarig som arbetsledare där! Idag finns inte detta företag kvar.

Ljungby är ganska lagom även när det gäller den sociala dryckeskulturen även om man ser att alkoholkonsumtionen ökat och antalet krogar likaså, under det senaste årtiondet…förr var det omöjligt att gå en krogrunda, men det kan man nu, en lagom sådan. Det är inte alla som kan hantera alkoholen, men detta är väl också ett typiskt svenskt lagom-problem? Oftast blir inte problemet större än lite lagom tjafs på krogen, men ibland kommer knytnävarna fram. Då agerar givetvis ordningsvakter och lagens långa arm med en lagom effektiv ordningsåterställare!

Oftast blir det bara komiskt, som när en känd Trojasupporter och alternativpolitiker (han ledde ett lokalparti) ville slå på mig för att han tyckte jag kallat honom ointelligent i en politiskt betingad debattartikel i lokaltidningen. Han hade två yngre förmågor med sig, båda med rakade huvuden och det så typiska lokala ”redneck”- leendet…men denna överförfriskade lokalpolitiker kom av sig när jag frågade honom vilken av de multipla intelligenserna han hade tolkat mig tycka han låg sämre till inom. Han stod tyst och slutligen kom det så klassiska lagom-retoriska…”Öhhhh”!

…ja, nu förstår du vad jag menar med en typisk svensk lagom-kultur och i vanlig ordning kommer det en lagom svår följdfråga, är lagom egentligen så typiskt svenskt?

Bevara Sverige blandat, landet behöver friskt blod!

(Vad har då detta inlägg för koppling till solidaritet, eftersom jag publicerar det här på Solidaritetstanken, jo det finns en berörelsepunkt mellan orden lagom och solidaritet. Båda orden har betydelsen gemensam i sin grund, ordet lagom bottnar i ordet lag, enligt lag, lagligen och betyder idag ungefär lämpligt, passande, till det gemensamma mera fritt varken för mycket eller för lite eller lika mycket som alla andra. Ordet solidaritet har sin botten i ansvar, att gemensamt ta ansvar.

Det Maciej Zaremba tar upp i sin artikel om mobbningen som drabbade Safet är inte bara ett exempel på en ansvarslöshet som är i olag med det juridiskt lagliga och som orsakar stort lidande, det är ett exempel på hur en arbetsgivare kan kosta det gemensamma enorma summor. Zaremba gissar på en kostnad för Safets livslånga vård på ca tio miljoner, jag tror man kan lägga på ytterligare några miljoner. Zaremba pekar också i artiklen på att FN-organet ILO uppskattar: ”att stress och psykiska övergrepp på arbetsplatser kostar EU-länderna mellan 0,5 och 3,5 procent av deras BNP. Det är astronomiska belopp, i storlek med Sveriges försvar. Jag gräver ned mig i statistik över dödsfall och arbetsskador. Visste vi att för varje svensk som skadas dödligt – klämd av en maskin eller störtad från taket – är det två eller kanske tre som dör för egen hand, själsligt knäckta på jobbet? Eller att ”mobbning” (efter ”skadlig arbetsställning”) är den största enskilda orsaken till långa sjukskrivningar.”

Att solidariskt ansvarsfullt följa lagen och verkligen motarbeta alla former av mobbning/psykiska övergrepp som i fallet Safu är både lagligt, etiskt korrekt och leder till stora ekonomiska besparingar för det gemensamma samhället. Solidaritet är att ta etiskt/moraliskt ansvar, att bete sig som facket och arbetsgivaren gjorde mot Safu är inte bara osolidariskt och oansvarigt, det är väldigt dyrt för samhället och en katastrof för den enskilde!

Att kräva ansvarsfull solidaritet av Alliansen, landets medborgare i stort är ett gigantiskt steg inte bara mot ett bättre samhälle, det är en besparing större än de utslagningsreformer den Moderatledda Alliansregeringen tror sig gagnat samhället med, via förändringen i sjukersättningsreformen, är i olag med reella besparingar och i högsta grad osolidariskt, det är korkat/dumt!

Likaså är det till gagn för samhället enligt ovan om vi verkligen bjuder in våra nya svenskar i samhället och ordet solidaritet har samma positiva klang i den frågan.

Gillar du lagom och Sverige, då är solidaritet ditt enda kloka och ansvarsfulla val…Alliansregeringen skall förpassas till historien!

…och vad är mer svenskt än solidaritet!)