…en hyllning till en insekt.

… vi vet alla hur viktiga insekterna är för oss och jag tror att det var Albert Einstein som sade att: ”Vi skulle inte överleva fem år utan insekterna”! Pollinering av många av våra viktiga växter, frukter m.m. sker med hjälp av bin, blomflugor, humlor o.s.v…ja hur viktiga insekterna är och hur de hjälper oss, kan man skriva spaltmil om.

Men här tänkte jag berätta lite om Silkesfjärilen (Bombyx mori) och den viktiga produktionen av silke/sidentyg. Sidentyget är ofta tunt, glansigt, men med förvånansvärd förmåga att värma, och mycket starkt. Årsproduktionen av silke ligger runt 60 miljoner ton och betänker man att det går åt 220 kilo löv för ett kilo silke så förstår man att silkesmaskarna tuggar frenetiskt för att belönas av människan med ett dopp i kokande vatten. (Man måste hindra larven från att tugga sig igenom kokongen och därmed förstöra silket).

Sidentygsproduktionen är ca fem tusen år gammal och enligt legenden (ingen vet hur det började!) så föll en kokong ner i den kinesiska kejsarinnans Hsi-Ling-Shis tekopp varvid hon upptäckte att kokongen bestod av en enda men mycket lång tråd. Det finns lite olika uppgifter om trådens längd, men ca 500 meter är en vanlig beräkning. Redan ca 2600 år f.Kr. Kände alltså Kineserna till Silkesfjärilens hemlighet och sidenproduktionen startade.

Allt sedan denna dag, då en kokong föll i kejsarinnans tekopp har siden/silke räknats till det finaste man kunnat göra kläder i och var en välbevarad hemlighet fram till år 552 f Kr. när två munkar i ihåliga käppar lyckades smuggla ut silkesfjärilens ägg till den ivrigt väntande kejsaren Justinian den Förste i Konstantinopel.

Men även i Indien producerades silke, av en annan fjärilstyp redan innan det lyckade industrispionaget munkarna bedrev, så silkesproduktionen är spridd över världen.

The men of the clothes, is the men of the silk clothes!”

Att sidentyget räknas till de absolut finaste hänger ihop med silkets lite speciella egenskaper och det finns fog att påstå att materialet är modernt. Silket är starkt, dragstarkt, har en hög flampunkt på 171 grader Celsius och brinner dåligt, det är lätt, tunnt, elastiskt, glansigt, är mycket lätt att färga och har en mycket god isolerande förmåga. Det hänger elegant och drar snabbt ihop sig till ursprungsform om det töjs. Det absorberar en tredjedel av sin vikt av vatten utan att kännas vått och är därför mycket bra till t.ex. militära- och skidkläder. Det anses att en silkestråd är starkare än motsvarande i stål och kan töjas till 20-25% av sin ursprungliga längd utan att gå av.

Förutom i kläder har silke använts till möbeltyg, flaggor, upphängninganordningar (klockpendlar och teleskop), till målarduk, papperstillverkning, kirurgtråd och fallskärmar, för att nämna några användningsområden. Den används också med fördel till flugbindning (fiske).

Även Sverige hade en silkesproduktion som startade på 1700-talet och det svenska kungahuset beskyddade produktionen via ”Sällskapet för inhemsk silkesodling” vilken startades 1831.

Det finns en rad fjärilar som spinner silkeskokonger men den finaste är Bombyx mori (se bilderna) och den ger via det vita mullbärsträdet den finaste, tunnaste och vitaste. Man lurar larverna för att nå maxiaml produktion via ljus och värme att få dem att tro det är sommar året om.

Silkesmaskens livscykel går via ägg (en silkesfjärilshona lägger 300-500 ägg) och larv (larven byter hud 4-5 gånger) puppa till färdig insekt. När larven är stor nog slutar den äta och uppsöker ett lämpligt ställe att väva sin kokong på, med hjälp av sina spinnkörtlar väver de sig ofta fast invid en kvist. Den snor sig runt i ett regelbundet mönster och bygger upp kokongen inifrån, detta tar ca 2-3 dagar och någon har roat sig med att räkna ut att den rör sitt huvud fram och tillbaka ungefär 150 000 gånger innan kokongen är klar. Tjockleken av en enskild silkesfiber är ca en 30 tusendels millimeter.

Man vaktar kokongerna så att inte puppan börjar äta sig ut och förstör tråden. Vid lämplig tidpunkt hamnar kokongen i varmt vatten som dödar puppan och produktionen av silke/siden börjar. Man lägger ihop ett antal trådar, oftast 5-6, men antalet varierar p.g.a. användningsområde. Man utnyttjar det bindemedel fjärilslarven producerar, sericinet, för att limma ihop trådarna.

Mänskligheten skulle vara långt fattigare utan våra små vänner, de vi kallar insekter.

 

 

 

 

 

 

 

 

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s