…så kringgår makten demokratin!

Sveriges regering och landets intresseorganisationer är skickliga i att kringgå demokratiska riksdagsbeslut och riksdagen är dem behjälplig via fullt medveten tystnad…

Vi kan ta två tydliga exempel: Sveriges riksdag krävde stopp på inskrivningarna i Fas 3, men de pågår oförminskat. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i betänkandet om att stoppa anvisningar till fas 3 och om att regeringen ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits”…mot detta moderna slaveri, men ingenting händer!

Fråga er varför?

I frågan om riksdagsbeslutet kring vargens återkomst fortgår samma medvetna obstruktion:

Begränsningarna i ”Talesrätten” (rätten att överklaga) är välkända, se bl.a. SNF:s överklagan till Förvaltningsdomstolen.

En klok kommentarsskrivare i SMP anförde följande:

Att tänka på är att en del av besvärsanmälningarna innehåller en hänvisning till unionens regelverk, som ska medge en rätt för organisationer att anföra besvär i sådana här ärenden.
Det yrkandet rörande besvärsrätten bör utvecklas och analyseras eftersom överstatlig lag (ramverket) numera går före nationell lag. Om nationell lag är motstridande överstatlig lag så skall den nationella lagen lämnas utan verkan även om felet inte är uppenbart.
Det är grundlagsreformen, i kraft från den 1 januari 2011, som genom fullföljd av anslutningen till unionens regelverk reglerar rättsordningen och ger unionens regelverk företräde före nationell lag.
Såvitt jag förstår följer inte Länsstyrelsens beslut i detta ärende den av unionen föreskrivna rättsordningen och skall därför i dessa delar lämnas utan verkan.”

Taktiken från miljöorganisationer och privatpersoner bör vara att tydliggöra för EU:s miljökommissionär om hur Sverige motverkar (medvetet) habitasreglerna via en ”utökad skyddsjakt” istället för den s.k. licensjakten…

En anmälan till JO är lika utsiktslös juridiskt som en överklagan till Förvaltningsrätten i detta fall.

I Sverige betyder ett riksdagsbeslut (demokrati) om spridning av vargstammen, ingenting…i Sverige styr okunnighet och ekonomiskt gnäll före miljömedvetenhet, vilja till biologisk mångfald m.m.
…och att det okunniga gnällets enfald har stor makt i Småland är mer än uppenbart! Vilket bl.a, styrkes av det kommentarsexempel jag delger er överst, nedan:

· Observer Yesterday 04:35 PM

Jag fattar ej hur ”Vargfanatikern” Varghjarta, resonerar??  Vargen biter o river! tar en munsbit, sen drar den! vore annat, om man sett den ätit upp sitt ”villebråd” då kanske det funnits acceptans, för en ”hungrig Varg” men det gör det ej, enär den bara visar sitt ”rovdjursbetende” ! att döda, allt som kommer i dess väg och sen vandra vidare!
…skulle det sen bli ”en Flock” ! så kan ju var och en se, att det blir ”Samma Problem” som äldre Generationer haft med Vargelende!!

Mitt svar till ovanstående blev:

Det är tragikomiskt att läsa din okunnighet, en varg äter i normalfallet ca 2 kilo kött per dag, en riktigt stor fullvuxen varg äter ca 8-9 kilo…så hur skulle en varg kunna äta upp en älgkalv som i genomsnitt väger 120-150 kilo? En varg återvänder i dagar till bytet och äter om den inte blir störd och kadaverresterna äts även av andra mindre rovdjur som t.ex. räv.
…det är också roande att okunnigheten som alltid skriker högt och inte kan undvika ”person” när faktakunskapen sinar i den tomma brunn okunnighets-vrålet stiger ur. ”

Övrig argumentation för att bibehålla vargen på nivån utrotad utanför Mellansverige i strid mot riksdagsbeslutet håller samma medvetet okunniga nivå som ”Observers” ovan.

Det är samtidigt roande att bidragslinjen inom jordbrukssektor inte övertrumfas av Alliansregeringens ”arbetslinje”, samtidigt som man förstår bidragstaktiken som ger Sveriges lantbrukare/djurhållare miljarder via bl.a. ”Gårdsstöd” ( Vilket år 2010 var 5 967 000 000 kr). Men jag förstår grunden till bidragslinjen, skulle folk betala maten direkt, utan detta skattesubventionerade stöd, så skulle klyftorna i samhället bli övertydliga och få konsekvenser.

Ekonomiskt är INTE rovdjuren en nationell belastning. Ser man till att den totala kostnaden för ersättning till rovdjursskadade tamdjur och bidrag till skyddsåtgärder förra året var blygsamma 4 481 000 kr så faller den ekonomiska motargumentationen mot vargens återkomst helt.

 

        Foto: Chris Mulden.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s