…om ett oerhört givande samtal.

Det hände sig att jag överrumplade honom, annars hade vi säkerligen aldrig mötts. Han stod där, en min handlängd hög ungefär, ca 20 centimeter ovan jord, och jag förstod att någon snabbt hade lämnat platsen…rasslet i löven sekunderna innan, avslöjade för mig att någon flytt…

– Öhh…hej du!” sade han med knappt hörbar stämma. Jag svarade artigt med ett: ”- God kväll!” och frågade om han ville följa med in i stugan för en pratstund: ”- Tillfället är sällsynt och jag vill absolut inte missa en sekund av denna chans!”

En stund senare hade han tagit sig över tröskeln och satt nu med min hjälp på en hög böcker på mitt skrivbord. Katterna och hunden hade hälsat med en respektfull ton och satt även de i en ring runt oss och lyssnade till de tvåhundrafemtioåriga orden av visdom, ja, så gammal var han! Jag såg på mina katter och min hund att de var imponerade över att han tagit sig tid att tala med mig.

Han var imponerande vältalig även om orden hade en ålderdomlig ton och jag ibland fick be om en förklaring, ett förtydligande.

Han log ofta, och mixtrade med sin lilla ”snugga”, sin lilla böjda pipa som tydligen hans farfarsfar tillverkat och det han rökte var Salvia. Enligt honom var smaken god och hälsosam, därtill lätt berusande. Han erkände att han rökte mer än normalt eftersom han var nervös över att samtala med en människa, det hade han bara gjort en gång förr…samtalat med och haft en lyssnande människa framför sig.

Han berättade om stugan jag bor i, hur den kom hit, vilka som bebott den och uppehöll sig leende en lite längre stund vid fiskhandlaren Alm (min namne) och hans beteende. Priset på sillen föll tydligen med hans stigande berusningsgrad fram emot middagstiden, stängningsdags på torget, men Alm hade varit snäll, både mot fru, barn och djur.

Efter orden om fiskhandlaren var han tyst en stund, stoppade om sin pipa omsorgsfullt och även katterna tog en matpaus…några minuter senare tog han åter till orda. Min nya kolsvarta kattvän, ”Mysti” tog plats i mitt knä och vi började åter lyssna…

Han berättade om när jag flyttade in, hur oroliga familjen hans varit, men hur de lugnat ner sig när de mötte Missmiss, en liten blind, nyfödd, kattunge jag räddade från att bli ihjältrampad av min dåvarande flickväns fader. Han gjorde så…trampade ihjäl kattungarna som föddes på gården.

– Och du, Thomas, efter den dagen steg vår aktning dag för dag!”

Han berättade om hans familjs glädje när jag bröt upp asfalten runt stugan och började anlägga trädgården, om hur fåglar, igelkottar med flera små vänner jublat över stengärdsgårdarna, holkarna, träden, växterna jag planterat…vårdat, och den vilda, lite ålderdomliga trädgård jag skapat.

– Du blev, utan att veta om det, en god vän.”

Vi fortsatte samtalet ett par timmar, han berättade om djur jag vårdat, om tacksamheten för det vatten och foder jag bjudit på och om hur enkelt vi kan vårda, skydda våra små och stora vilda vänner. Han berättade om den julstress många upplever om hur många känner att de bara är ”någon” om de har den senaste tekniken, den senaste mobilen, datorn, bilen…om ekonomiska krav om den s.k. moderna narcissism som gör oss till ”någon” …som dräper själen och gör oss till ett svagt eko av vad vi kunde varit…

Han berättade slutligen om den som skyggt gömt sig när jag mötte honom. Hur irriterade de är över att min kastrerade hankatt ”Sisse” alltid öppnar dörren under diskhon där jag gömmer soporna, hur han vaktar likt ”jägaren” och hur lockande/viktiga de är för den familj av husmöss som bebor mitt revir…och jag lovade stödutfodra även den familjen innan han gick. Han tackade även för den ”päls” jag lagt ut från hundarna och berättade att det inte var fåglarna som tog allt för att isolera sina bon, mycket tog hans hustru, för att det blev perfekt ull till hans familjs kläder.

…precis innan jag stängde dörren önskade han ”-God Jul!”…med tillägget att vi är ganska löjliga i vår konsumtionsiver och han sade: ” – Du Thomas, hur många har verkligen förstått det er främsta revolutionär, Jesus” sade och stod upp för?

… vem jag talade med i kväll, ja det får du lista ut själv. 😉

Avslutar årets bloggande med att önska er en God Jul, själv är jag upptagen med min hälsa, motarbetar, samtidigt som jag förbereder min död, om ni nu förstår orden. …och nej, jag är inte rädd, bara nöjd över ett helt fantastiskt liv!

🙂

Adjö för nu, kanske vi ses nästa år…

 

Mvh

”Varghjärta”.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …om ett oerhört givande samtal.

  1. skvitt skriver:

    God jul och gott nytt år!
    /Skvitt

  2. arrami54 skriver:

    Detsamma ”skvitt”! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s