Uppmuntrar den svenska regeringen tjuvjakt på varg/rovdjur?


Frågan i rubriken kan upplevas som tillspetsad, men faktum kvarstår och BRÅ (Brottsförebyggande rådet) ser Sverige som laglöst land i denna fråga. Ett exempel här!

Vi har en regering och en miljöminister som är skamligt okunniga vad det gäller rovdjuren och de tycks ledas av de varghatande jägarförbunden. Ett talande exempel är ”vår” miljöministers ord om att reducera vargstammen till futtiga 180 djur.

Personligen har jag skrivit till EU:s miljökommissionär i frågan, liksom våra främsta miljöorganisationer (se nederst i inlägget) och jag hoppas du vill göra detsamma!

Janez Potočnik
European Commissioner for the Environment
European Commission
1049 Brussels

Miljökommissionär Janez Potočnik.

Den 19 oktober meddelade Sveriges miljöminister Lena Ek den svenska regeringens avsikt att hålla landets vargstammen begränsas till bara högst 180 individer. Uttalandet har upprepats av ministern i den nationella radion och flera tidningar. Den svenska miljöministern har också diskuterat behovet av en licensjakt den kommande vintern. Detta syftar till att medvetet decimera den svenska vargstammen med cirka 40 procent, från cirka 300 till 180. Det finns stark anledning att tro att den första decimerande jakten sker redan i vinter.

Den svenska vargstammen är via den svenska regeringens linje starkt hotad, något seriöst arbete med att stärka vargstammen har överhuvudtaget inte genomförts. Politiken går i helt motsatt riktning och jag hänvisar till vad Svenska Naturskyddsföreningen (SNF), WWF Sverige och Svenska Rovdjurs Föreningen skrev till er den 24:e oktober i år, via sina talesmän.

Den svenska regeringen nonchalerar totalt EU:s habitatsregler och gör så medvetet. Förbudet mot varg i norra halvan av landet har inte avskaffats, vilket innebär att de flesta vargar som förekommer inom detta område skjuts, vilket innebär att alla försök att bilda nya par, reproduktion liksom invandring av friska gener effektivt stoppas. Ingen acceptans för förstärkningar av vargstammen bland jägarförbunden har uppnåtts. Tvärtom! Jägarorganisationerna övergav helt avtalet med den svenska regeringen och har medvetet saboterat arbetet med att stärka den svenska vargstammen. En av dem har nyligen även föreslagit nolltolerans för varg i naturen. Ett tydligt bevis är att tjuvjakt är vanligt förekommande och få fälls för detta brott. Sverige är till stora delar en laglös nation vad det gäller tjuvjakt på rovdjur enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Ett exempel är detta:


Den svenska regeringen vägrar ta hänsyn till rovdjurens existensberättigande och driver en gentemot dem fientlig politik, medvetet och absolut inte i linje med EU:s habitatsregler. Den svenska regeringen agerar överhuvudtaget inte för att stoppa illegal jakt på rovdjur, tvärtom får jag uppfattningen att den uppmuntras.

Jag ber er härmed att reagera och agera.

Med vänlig hälsning

Det kom ett kort svar från miljökommissionärens kontor och jag hoppas orden också har en reell innebörd:

Dear Mr Launy,

Commissioner Potocnik has asked me to thank you for your message.

We take good note of your concerns about the wolf situation in Sweden, which is being closely monitored.

We are in active dialogue with the Swedish authorities with a view to ensuring compliance with relevant EU environmental rules.

With kind regards,

Kurt Vandenberghe
Head of Cabinet
Cabinet of Mr. Janez Potočnik
European Commission”

Så här skrev SNF, WWF och Svenska rovdjursföreningen:

Janez Potočnik
European Commissioner for the Environment
European Commission
1049 Brussels
Stockholm, 24 October 2012

Dear Commissioner Potočnik,
We are writing to you in the matter of an alarming development of the Swedish wolf policy. The Swedish Government is preparing a new licence hunt, eventually aiming to decimate the Swedish wolf population with about 40 per cent, from about 300 to 180. We have reasons to believe that the first decimating hunt will take place as early as this winter.
Thanks entirely to your involvement, Mr Commissioner, the Swedish government in August 2011 abolished the damaging licence hunt and abandoned the national ceiling of 210 wolves in Sweden. This allowed the wolf population to increase to today’s number between 260 and 330 wolves in Scandinavia, according to the last census. Our hope was that the Swedish government thereby was convinced about the necessity to comply with Union law.
This hope was turned to ashes last Friday. On the 19th of October, Swedish Environment Minister Lena Ek announced the Swedish Government’s intention to keep the nation’s wolf population restricted to maximum 180 individuals, only. The statement has been reiterated by the Minister in national radio and several newspapers. The Minister has also discussed the need for a licence hunt the coming winter.
Furthermore, the Swedish Environment Protection Agency (SEPA) has started to prepare for a decimation of the wolf population by assigning consultants to investigate the design of a new licence hunt. One of the tasks assigned is to analyse if the licence hunt can be construct-ed to achieve a lower population under a period when allegedly measures are carried through to strengthen the population’s genetic status, which is strongly questionable from a scientific point of view and not practically plausible at all (see below).
Most likely, the Swedish Government will now try to convince you that it now has a solution making it possible to keep the wolf population on an artificially low level without jeopardiz-ing the species’ future. It will probably claim that a new management plan will safeguard the road to a favourable conservation status.
We strongly object to the Swedish Government’s claims and actions, and want to draw your attention to the fact that all circumstances that you rightly pointed out in your letter to the former Swedish Minister of Environment in December 2010 still prevail.
• A national ceiling of 180 wolves can never be in conformity with the Habitat Di-rective’s rules on favourable conservation status. A decimation of about 40 per cent of the population censused last winter will threaten the fragile population. Even in a hypo-thetical future with a wolf population in genetically perfect condition, such a limitation would seriously endanger the population, in particular in a long-term perspective, due to higher vulnerability to diseases, poaching, traffic accidents, nativity variation and other random events.
• The statement on 180 wolves is not founded on sound scientific ground and was recent-ly expressly considered as unreasonable by the SEPA in the light of actual difficulties to realize the effective immigration needed. SEPA specifically stated this in its recent ad-dition to the wolf management plan released 19th October.
• The Swedish Environmental Protection Agency itself proposed a minimum of 380 wolves in Sweden, just a few hours before being contradicted by the Environment Minister. SEPA’s proposal is based on two absolute prerequisites: First, that 20 genetically unrelated wolves will be incorporated into the population as of 2014 (decided by Swe-dish Parliament). Secondly, that thereafter at least 3.5 genetically unrelated wolves mi-grate into the population per every five-year cycle.
• This should be seen in relation to the fact that in the previous three years, since the attempts to achieve genetic reinforcement were required by the Swedish parliament, not one single wolf has been added to the population. The Swedish government still hasn’t been able to reinforce the Scandinavian wolf population with new wolves from abroad to improve the poor genetic status.
• The present rate of effective immigration is 5 wolves in total since 1983. This corre-sponds to a rate of 5 wolves in 29 years. The target set by SEPA must therefore be con-sidered highly implausible.
• Furthermore, both SEPA’s and Ms Ek’s proposals are in strong contrast to the findings of an International Panel of experts on conservation biology employed by the latest Swe-dish Large Carnivore Inquiry, as well as to the recommendations of leading national scientists on population genetics. According to these scientists, an isolated population, to be long-term viable, must be in the order of several thousand animals, and preferably be shared between several countries. In a science-based scenario, providing other coun-tries (Norway, Finland, Russian Karelia) take their fair area-based share, a figure of 700 wolves was presented for Sweden by the international expert panel referred to above. We will provide a more in depth analysis of these figures, as well as further suggestions for favourable conservation status for Swedish wolves, on November 6th when we meet with the Commission at DG XI.
• No wolf cubs from zoological parks have yet been transferred to wild wolf packs. Ac-cording to representatives of the Swedish Association of Zoological Parks, Swedish parks today keep two breeding pairs that can produce offspring suitable for release into the wild. If present problems can be solved, it is estimated that genetic reinforcement with wolves from zoological parks – at the best – can be realized by 2016, assuming everything works perfectly according to plans. This will not, however, result in more than a rather insignificant reinforcement.
• The conservation status of the Swedish wolves is still unfavourable. The inbreeding co-efficient is still too high, the population number too low and the population is still iso-lated and severely restricted to exist in only a part of the natural population range (the latter a problem that neither the minister not the SEPA has dealt with at all).
• The ban on wolves in most of the northern half of the country has not been abolished, which means that most wolves appearing in this area are shot, and any attempts to form pairs and reproduce are effectively stopped.
• The decisions about a national ceiling of 180 wolves and a renewed license hunt on wolves have not been part of the discussions in the numerous consultations held by the government. Despite our participation in the new Swedish Wolf Committee and a num-ber of stakeholder meetings organised by the Swedish authorities, no information what so ever about a new set ceiling of 180 wolves had reached us before the Friday’s state-ment. On the contrary, the Wolf Committee had a meeting on the 17th of October, when no information at all was given by the government.
• No acceptance for reinforcements of the wolf population among the hunter organiza-tions has been achieved. On the contrary, the hunter organizations have abandoned the agreement with the Swedish Government. One of them has recently even suggested zero tolerance for wolves in nature.
• Any form of wolf hunting (other than protective hunting with reference to Article 16 1.b) must be seen in light of factual circumstances and in relation to that there is no ef-fective and confirmed solution to the genetic isolation problem in place. The idea pro-posed by Ms Ek to employ a form of hunting with the purpose of cleansing of wolves with high inbreeding coefficients must be considered a high risk experiment, detri-mental to the wolf population, in particular in absence of a proven strategy to connect the Swedish wolves with the Finnish wolves on a long term basis.
We urge you, Mr Commissioner, to require the Swedish Government to publicly commit it-self to refrain from a new licence hunt on wolves and turn away from the recent declaration of a national limit of 180 wolves. An appropriate occasion for this could be the EU Envi-ronment Council meeting on Thursday, 25th of October.

Yours sincerely,
Peter Westman
WWF Sweden
Mikael Karlsson
Swedish Society for Nature Conservation
Roger Olsson
Swedish Carnivore Association

Lena Ek besvarar mig så här:

”Hej Thomas,

Tack för dina e-brev om gynnsam bevarandestatus för varg.

Rovdjuren väcker starka känslor, både positiva och negativa. För mig och regeringen är det angeläget att hitta en balans. Alla våra stora rovdjur ska ha livskraftiga stammar, men det är också viktigt att människor i rovdjurstätta områden kan bo och leva där.

Den 19 oktober presenterade Naturvårdsverket sin bedömning av gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige. Den grundar sig på åratal av forskning i projektet Skandulv, som samlar Sveriges och Norges främsta rovdjursexperter. De vetenskapligt framtagna värdena förs nu in i Sveriges förvaltningsplan för varg, vilket gör att den blir komplett.

I bedömningen presenteras referensvärden för gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige i ett spann. Det kan nås vid 380 vargar, under de förutsättningar som råder idag, det vill säga att en ny varg kommer in i populationen vartannat år genom naturlig invandring eller utsättning av djurparksvalpar i det vilda. Men enligt Naturvårdsverket kan det även nås vid ett antal om 180 vargar, om en ny varg kommer in i populationen varje år.

Regeringens rovdjurspolitik strävar mot att Sverige ska ha livskraftiga stammar i arternas naturliga utbredningsområden, samtidigt som beslut som rör förvaltningen fattas nära de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.

Vad gäller vargen vill samtliga partier i regeringen ha en begränsad vargstam med god genetisk status. Det framtida arbetet riktas in mot en gynnsam bevarandestatus i den nedre delen av spannet, det vill säga att vi vill ha en situation med färre vargar med bättre genetisk variation.

För att en population i den nedre delen av forskarnas redovisade spann ska vara gynnsam och bevaras långsiktigt, krävs enligt Naturvårdsverket betydligt högre invandringstakt än hittills och kontinuerligt fortsatta aktiva åtgärder för genetisk förstärkning. Detta arbete måste bedrivas långsiktigt och kommer att kräva ett antal beslut och åtgärder i nära samarbete med såväl myndigheter som enskilda markägare och jakträttsinnehavare. Som i fallet med all naturvård låter sig inte detta göras i en handvändning, utan kräver flera års arbete för att få till stånd.

Det är Naturvårdsverkets ansvar att ta fram vetenskapliga referensvärden för de stora rovdjuren. Just nu bereder regeringskansliet frågan om nya övergripande mål för rovdjurspolitiken, i väntan på att förvaltningsplanerna för björn, järv och lo blir färdigställda vid årsskiftet. Regeringens ambition är att lägga en proposition till riksdagen under 2013 med förslag till långsiktiga mål för varg, björn, lo och järv. Detta också för att få en bättre uppdaterad helhetsbild över det totala rovdjurstrycket i landet, då vi sett en positiv tillväxt i samtliga stammar de senaste åren.

I förvaltningsplanen för varg, som EU-kommissionen tagit del av, har Naturvårdsverket föreslagit att en populationsbegränsande, selektiv jakt på varg kan användas i syfte att stärka stammens genetik. Naturvårdsverket har också gett ett uppdrag till Skandulv för att forskarna ska redovisa om och hur en sådan urvalsbaserad jakt kan bedrivas. Underlaget levereras i början av december. Vår ambition är att en sådan jakt ska kunna bedrivas kommande vinter i syfte att begränsa tillväxten i genetiskt svaga revir.

Sverige har genom kontinuerliga kontakter med EU-kommissionen nu levererat allt som den efterfrågat sedan den inledde överträdelseärendet om den svenska licensjakten på varg 2010 och 2011. Det gör också att vi inte längre ser några formskäl till att hålla Sveriges ärende vid liv.

Min och regeringens ambition är att på bästa sätt utforma rovdjurspolitiken dels utifrån de lagar och regler vi har att följa, dels genom att lyssna till de som vet hur vargsituationen ser ut på den lokala nivån.

Med vänlig hälsning

Lena Ek”





Det här inlägget postades i Vargdebatten.. Bokmärk permalänken.


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )


Ansluter till %s