… den smyger ut och in i håligheter.

Det latinska namnet på vår näst minsta fågel Gärdsmygen, Troglodytes troglodytes, betyder ”den som smyger ut och in i håligheter”, och är ett i högsta grad passande namn. (Kungsfågeln är vår minsta fågel). Det svenska namnet associerar till stengärdsgårdar och den kallas också gärdsgårdsmes i Småland . I stengärdsgårdar, i rishögar och rotvältor kilar den omkring likt en trind, storhuvad liten gynnare som ränner runt som en liten mus, alltid med den lilla stjärten stolt pekande rätt upp. Den gör sig ofta tillkänna med ett ljudligt knäppande och smattrande läte. Locklätet består av en serie knäppningar, medan oroslätet är metalliskt klingande. Sången är förbluffande stark för att komma från en så liten varelse och gärdsmygen sjunger även på hösten och vintern.

Gärdsmygen finns främst i löv- och barrskog, ofta där undervegetationen är tät, exempelvis i anslutning till nya hyggen. Den är vanligt förekommande i södra Sverige och upp till Värmland, Västmanland och norra Uppland samt i viss mån även längs Norrlandskusten.

Du ser hur Gärdsmygen ser ut på bilderna och filmen som avslutar inlägget. Den är ca 9-10.5 cm. Röd- eller kanelbrun på ovansidan och på undersidan brunvit med en mörk tvärvattring. Har en ganska lång och spetsig näbb, som är nedåtkrökt. Könen är lika.

.Zaunkoenig-photo

Foto: Robert Lorch.

Rishögar, rotvältor och täta buskar (enbuskar) väljs som boplats och hanen bygger flera bon som honan får välja mellan. Bobyggnadskonsten är imponerande, hanen flätar förhållandevis stora bollar av mossa, löv och kvistar med runt ingångshål på sidan. Boet inreds med fjädrar. Ofta bygger han flera bon och när den andra kullen är på gång flyttar hanen och de äldre ungarna in i ett av de färdigbyggda men ”oinredda” i närheten. Hanen använder även extraboet för privat övernattning.

Honan lägger 6-8 ägg i april-maj, som ruvas i 14-15 dygn och ofta kläcks ytterligare en kull. Honan ruvar ensam.

Spindlar och insekter utgör huvudfödan på sommaren, på vintern äter gärdsmygen frön. Kalla vintrar tar hårt på beståndet och som exempel dog ca 90 procent vintrarna åren 1975 till 1979.

En del gärdsmygar migrera söderut under vintern och hjälper därmed till för att upprätthålla det svenska beståndet. Vi har ca en halv miljon av arten här i Sverige. I Storbritannien är den vanligare.

(Läs gärna Natursidan.se).

Det berättas samma saga om Gärdsmygen som om Kungsfågeln som ridande på örnens rygg kunde flyga högre än någon annan fågel. Frågan är om det är en saga då det inte är ovanligt att små fåglar liftar med större…det är inte endast vår art som betänker vinsterna med energihushållning! Det finns gott om bildbevis på att fåglar ibland rider på större fåglar.

 

 

vacce-sepia1b mellan

 

Annonser
Det här inlägget postades i Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s