…lite om rasistpladder och källkritisk oförmåga.

Det här med att sladdra, pladdra, babbla, prata strunt, skvallra, är populärt, vet man inget så uppfinner man sanningarna. ”Jag känner nån som känner nån som känner nån som har sett…” Bevisen ligger också på nivån rent skvaller och man bäver inför tanken att dessa lågbegåvade sladdertackor får makt över rättssystemet.

Sverige ”balkaniseras” alltmer, fördomar, rykten och rent skvaller upphöjs till sanningar och tribalismen blir stärkt. Få tänker på att tribalismen är hatets och rasismens moder. Erik Helmerson (DN) skriver en bra artikel på temat, läs den!

Jag läste en fördoms-spridande dam i natt:

Tiggeriet, Det Mest Förbjudna Att Tala Om //Kao

Hennes inlägg är ett typexempel på spridande av fördomar via vinklade propagandainslag från Bulgarien. Filmen är direkt vidrig och det är uppenbart att ”journalisten” har en rasistisk agenda. Bloggarens källkritiska förmåga är på noll och inlägget andas enbart oförstånd, empatilöshet och total avsaknad av insikter om Balkans utpräglade rasism visavi romer. Bulgarien är ett av Europas mest korrupta och rasistiska länder och de som tar mediabilden därifrån och lyfter upp den som ”sanningen” saknar all form av källkritisk förmåga.

07Xha2Y0jY8

Det är på inget vis förbjudet eller tabu att tala om tiggeriet, även ”åsiktskorridoren” beskrivs av damen med falska metoder. Tiggeriet debatteras livligt i Sverige och skall debatteras, men det skall grundas på saklig fakta och vi vet att det florerar en mängd falska myter. Läs detta och om hur ”de osynliga” utnyttjas av svenska ”entreprenörer” som ser andra människor som varande billiga verktyg för mer guld i egen ficka. Istället för att vända vreden, den konstruktiva kritiken mot orsakerna driver de kritiken mot de människor som drabbas av konsekvenserna.

Det är sannolikt att några tiggare utnyttjas av kriminella, av släktingar, av sin make med flera, precis som att tiggare utsätts för hatbrott, hån och blir spottade på av en mindre grupp svenskar. Men de vidriga undantagen styrker inte att det är så i huvudsak, lika lite faktiskt som att t.ex. mödomshinnan existerar bara för att en kvinna på ca tusen har problem med en ihopväxt i kransen av slemhinneveck (Hymen). Myter skapas av individer som gör undantagen till huvudregel.

Det är tragiskt att läsa pladdret och lika tragiskt att tvingas inse att en hel del svenskar helt saknar de källkritiska insikterna.

Det finns anledning att påminna sig om källkritik lite då och då, det mediabrus och ”underhållande tittytainmentbudskap” dagstidningar m.fl sysslar med kräver vaksamhet! Detsamma gäller givetvis bloggar!

De källkritiska grundprinciperna kan tyckas självklara och banala, men problemet ligger i vår vaksamhet, hur vi tolkar innebörden i informationens påståenden. De källkritiska kriterierna är ett hjälpmedel för att tänka systematiskt. Utan ett gott omdöme, sakkunskap om området informationen berör, fantasi och kreativitet, är det svårt att komma sanningen nära. Vad är mest sannolikt? Kan källan tolkas annorlunda, på ett nytt sätt? Finns det något förbisett faktum? Urvalet? Det är en hel mängd frågor man skall ha i beredskap och framförallt då de fyra grundläggande:

· Äktheten – är källan det den utger sig för att vara?

· Tidssamband. Ju längre tid som förflutit mellan händelsen och källans berättelse, desto större skäl till tvivel.

· Oberoende. Står källan för sig själv?.

· Tendensfrihet. Finns det anledning för källan att tillrättalägga verkligheten?

Vi tittar lite närmre på dessa fyra kriterier:

Äkthetskriteriet. Är källan äkta, är den det den utger sig för att vara? Finns det anledning att misstänka att den är falsk eller ”friserad”. Det kan vara svårt att dra en tydlig linje mellan äkta och falskt, det är vanligt att källan är falsktäkta, lagom friserad, för att ge en förbättrad bild/resultat. Man kan ifrågasätta om ”små” retuscheringar, små subtila förändringar, är bättre/värre än rena förfalskningar, men man kan säkerställa att det är vanligt förekommande och att det ställer stora krav på informationsmottagarens förmåga till källkritik/försiktighet.

Man bör leva efter principen att allt kan vara förfalskat/tillrättalagt och friserat!

Tidskriteriet: En huvudregel i källkritiken är att: en källa är trovärdigare ju mer samtida den är! Orsaken härtill är enkel, nämligen människans förmåga att glömma. Samtidigt som den naturliga glömskan arbetar, pågår en motsatt verkan: detaljer läggs till, den egna rollen idealiseras samtidigt som motpartens (om en sådan finns) förmörkas. Berättelsen och detaljerna görs än mer färgrika och spännande. Därtill kommer att yttre uppgifter läggs till.

Beroendekriteriet: För att en källa skall vara trovärdig måste den vara oberoende och i sak bekräftas av två av varandra oberoende källor! Vid minsta misstanke om beroende, bör man tvivla på källan och granska den noggrannare.  Beroende finns av skilda slag. Ett viktigt beroende är tradering, dvs. att uppgiften/informationen vandrat i flera led. Alla sekundärkällor är traderingar, därför lyder huvudregeln att primärkällor alltid är trovärdigare än sekundärkällor. Tradering kan ske i ett långt tidsperspektiv, t.ex. i historieforskning eller i ett kortare tidsperspektiv, vid t.ex. ryktesspridning.

Andra viktiga beroendeformer är:

1. Påverkan. Källan har påverkats genom samtal, bilder, läst information m.m.

2. Tvång. Alla möjliga former av tvång, rädsla.

3. Konventioner. Källans beroende av konventioner, ”man säger det man bör”, ”man säger det som förväntas av en”.

Tendenskriteriet: En källa kan sträva i en viss riktning, vara färgad av sitt syfte, vara partisk, subjektiv. När en källa lämnar information och själv är part i målet, finns det alltid anledning att misstänka att egenintresset sätts före sanningen. En partisk, tendensiös källa har intresse av att ge en falsk bild av verkligheten. Ex: part inför domstol, polemik mellan intressegrupper, politisk propaganda, officiella meddelanden etc.

Förutom dessa fyra grundläggande frågorna bör man känna till en tydlig distinktion: Skilj på berättelser om något och kvarlevor/lämningar av något! Berättelsen kan oftast jämföras med ett vittnesmål och kvarlevan/lämningen kan jämföras med ett fingeravtryck.

– En äkta, riktigt tolkad kvarleva är mer trovärdig än alla berättade källor tillsammans!”

Det är viktigt att alltid komma ihåg att begreppet kvarlevor är funktionellt. Inte bara fysiska spår, som t.ex. fingeravtryck, räknas till kvarlevor. Alla skriftliga källor kan läsas både som berättelser och som kvarlevor. Frågan är hur man läser källan, som en berättelse eller som en kvarleva?

Förutom ovanstående bör man också noggrant analysera urvalsprinciperna och sannolikheten i mottagen information. Personligen brukar jag alltid fråga mig vad som är avsändarens syfte, att underhålla, informera, sälja en vara, tjänst, åsikt eller ideologi o.s.v.

 

tiggare_stockholm

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Min syn på SD. och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till …lite om rasistpladder och källkritisk oförmåga.

  1. kao skriver:

    Du är en mycket tragisk figur. Det är nästan synd om dej.
    Enligt dej verkar det som om alla utom de med hög utbildning, eller framförallt de som inte håller med dej, ska hålla tyst.

    Kryp tillbaks under den sten du kom ifrån, är mitt tips.

    Kao

  2. Det du ber mig om är exakt det du bör göra. Du är ett lysande exempel på den outvecklade och vidriga mänskliga underarten homo infantilis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s