Rödluvan och vargen.

Mänsklighetens kanske största tragedi är att hon alltid faller för tro, för sagor och oftast saknar viljan att tackla ett problem via vetenskap och saklig kunskap. Man behöver inte studera homo sapiens speciellt länge för att inse att den tillrättalagda lögnen är ett högst älskat verktyg.

Jag får ofta anledning att återvända till tron, till sagornas värld, detta då de hjälpt till att forma många människors syn på och fruktan inför vargen. Sagorna handlar främst om oss själva och de faror vi utsätter varandra för. Vi känner alla till sagan om Rödluvan. Det är Europas mest kända saga och den är med all sannolikhet urgammal och symboliskt rituell i grunden.

Historien om den lilla naiva flickan som förs bakom ljuset av vargen och vars mormor till slut äts upp av vargen är vida känd. Sagan var ursprungligen en folklig tradering som återberättats muntligen från generation till generation. Därför går det inte heller att exakt bestämma när berättelsen uppstod.

Den är långt, långt äldre än Charles Perrault först nedtecknade version: Le Petit Chaperon rouge (Lilla rödhättan) från 1697. Bröderna Grimms version kanske är mer känd idag men deras berättelse grundar sig i stort på Perraults version.

Det finns en intressant sensmoral i sagan, vilken också tydliggör att det handlar om den mänskliga formen av rovdjur/varg (homo homini lupus). Den vanligaste tolkningen av sagan om Rödluvan och den stygga vargen är att varna unga flickor för att drabbas av mäns våld. Den röda luvan symboliserar därvid den unga flickans menstruation och vargen symboliserar mannens, inte alltid vänliga, sexuella avsikter.

Charles Perrault avslutar sagan med orden: ”Barn, särskilt väluppfostrade vackra flickor, ska aldrig tala med främlingar ty de kan i sådana fall råka ut för att bli middagsmat för en varg. Jag säger varg, men det finns olika slags vargar. Det finns de som följer efter den charmanta, lugna, artiga, ödmjuka, trevliga och hjärtliga sortens flickor till deras hem eller på gatorna. Och tyvärr är det dessa vargar som är farligast av alla.”

En förklaring till bruket av vargen som symbol för ondskan kan bero på människornas rädsla för varulvar. Under 15- och 1600-talet förekom häxprocesser där män anklagades för att vara varulvar och för att ha ätit barn. Cirka trettio tusen människor dödades eftersom man bedömde att de var varulvar och de berömda häxbålen känner ni nog till.

Det är tragiskt och lätt komiskt att läsa argumentationen från de inte helt ovanliga hybriderna av man/pojke som berättar sina fantasifulla skrönor om varg. Hybridiseringen uppstår när en vuxen man (ofta med bössa) kombineras med barnets oförstånd och okunnighet. Man förstår samtidigt att i denna oförsonliga ton av hat gömmer sig en växande social acceptans för tjuvjakt på rovdjur.

Ibland hittar man sagor på tidningarnas insändarsidor, ett exempel är rubriken: ”Varg. Landsbygdens lieman”. (Smålänningen. 20141231) Skribenten ondgjorde sig över vargdödade jakthundar och förnekar intensivt att vargen simmande kan ta sig in till får även om bra stängsel finns. Detta därför att man glömt att stängsla mot vattendrag. Vargen utmålas som en opportunist ”som tar chansen till en måltid närhelst eller i vilken form den än dyker upp”.

Kunskap, vetenskap, empirisk erfarenhet, etik och saklighet betyder absolut ingenting när livsstilens lättjefulla traditioner/vanor skall bevaras till varje pris.

Det finns utvecklade kunniga människor som jagar på en etisk nivå, som vet vad de gör. Det finns tyvärr också väldigt många som inte vet det. Som släpper dåligt tränade jakthundar lösa. Som skjuter på skidåkare, bärplockare, andra jägare, hundar, bostadshus och gula folkvagnar. Det är få jakthundar som dödas/skadas av varg, de flesta dör i trafiken, slits sönder av vildsvin och drabbas av andra olyckor. Hundar dödas av splitter, rikoschett och kulor. Många ser också hunden som ett verktyg. Det finns anledning att fråga om inte många av nutidens löshundsjägare är nationens medvetnaste och aktivaste djurmisshandlare?

När man står inför ett så välutvecklat ”detet” är det omöjligt att resonera, samtala, argumentera på en vetenskapligt saklig och nyanserad nivå. Det vakna, logiska och resonerande ”överjaget” tycks ha tagit permanent semester. Individen vägrar ta in fakta, fenrisulven är lös och far fram likt liemannen. Och ”fan själv” bör ta alla som försvarar ulvens rätt att leva här. Få erkänner det, men det är nog inte vanligt att faktabaserade rationella argument fått vuxna människor att ändra åsikt i en viktig politisk eller ekonomisk fråga? Det har förmodligen inte hänt särskilt ofta, i synnerhet inte i vuxen ålder.

Våra åsikter är till stor del baserade på instinktiva, känslomässiga reaktioner. Argumenten konstruerar vi i efterhand, för att våra åsikter ska verka välgrundade och faktabaserade. Vår världsbild är emellertid given av vårt arv och vår uppväxt i mycket större utsträckning än vi själva vill medge.

Vårt ekonomiska tänkande är i grunden baserat på samma typ av dogmer som religionernas. Ekonomer världen över blundar helt för grundläggande fakta. De ser vår planet som en oändlig resurs, vilket den inte är.

Människan tänker ofta inte till före, utan först därefter, när katastrofen väl är ett faktum.

En variant av mytologisk saga är modern fiktion som till exempel seriekulturen, långfilmer och tittytainmentmedia som de kända svenska kvällstidnings-tabloiderna. De sistnämnda blir alltmer kända för den lite mer osakliga och skvallerbaserade formen av billig infotainment och saknar ofta helt de journalistiska grundprinciperna om saklighet och ett sunt pedagogiskt syfte. Man gör allt för att sälja sin tidning. Behovet av saklighet och pedagogik flyter ihop än mer i vår ”moderna” tid. I en alltmer nätbaserad informationsström blir saklig journalistik än viktigare. Den förhoppning vi hade kring informationssamhället tenderar att bli en fälla för de medborgare som helt eller delvis saknar källkritisk förmåga.

Internet formligen kryllar av allehanda tragikomiska konspirationsidéer, desinformation, osaklighet, rykten och främlingsfientlighet/rasism. Ett typexempel är hatsajten Avpixlat. Inte minst vargen drabbas av denna negativa flodvåg av osaklig information.

Ett mycket talande exempel på hur underhållningsfilm lite smygande används som ett debattinlägg i rovdjursfrågan är filmen ”The Grey”. Precis som i Sverige är vargens vara eller icke vara en hett debatterad fråga i Nordamerika och Alaska, där filmen utspelar sig. Den ursinniga ondska som präglar de CGI-animerade vargarna i filmen drabbar bland andra huvudpersonen och viltvårdaren spelad av Liam Neeson. Ombord på det kraschade planet finns ett oljeborrningsteam som nu helt plötsligt befinner sig långt ifrån civilisationen och det enda sällskap de hittar ute i vildmarken är hämndbenägna, ondskefulla och mordiska människoätande vargar.

Det händer, även om det är extremt sällsynt, att vargar dödar människor. Det finns två styrkta fall i Nordamerika i modern tid. Att den 22-årige Kenton Carnegie dödades av vargar är det enda fall i Nordamerika som en undersökningskommission fastslagit verkligen berodde på en vargattack. Kenton dödades under en promenad i norra Saskatchewan (Kanada) och i närheten fanns en öppen soptipp som besöktes av både varg och svartbjörnar. Det hade framkommit oro över att vargarna helt tappat sin naturliga skygghet för människan. En 32-årig kvinna, Candice Berner, dödades av vargar i Alaska under en joggingtur 2010. Spår av varg fanns på platsen och björnarna ligger som bekant i ide på vintern. Flera vargar dödades senare och åtminstone en av dem, i god kondition, kunde kopplas till kvinnan via DNA-test. Det är inte klarlagt varför vargarna anföll, men de hade dödat kvinnan och ätit av kroppen. Det finns ytterligare två fall av attacker beroende på rabies under mitten av 1900-talet ( en vuxen inuit man och ett barn, 1942-43) och två fall under 1800-talet (1820 och 1888). Dessutom ett känt fall där familjens ”tama” varg dödade en människa.

Ställer man dessa fall i relation till alla andra dödsfall på grund av djurattacker, ormbett med mera med dödlig utgång, framstår vargattackerna som än mer extrema sällsyntheter. Årligen dödas ca tjugo personer i USA av tamboskap som tjurar och kor. Lika många dödas vid olyckor med häst. Flera studier visar att även den som jobbar på en gård med djur i Sverige riskerar att drabbas av en arbetsskada så ofta som vart femte år. Dödsolyckorna är totalt sett många och sjukskrivningarna långa inom jordbruket, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Flera dödsfall har inträffat där tjurar varit inblandade.

”– Tjurar är som tickande bomber ”, säger Peter Lundqvist, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. ” – Någon gång får de ett utbrott. Oavsett hur snälla de är.

De är alltid att betrakta som en väldig säkerhetsrisk”, säger han.

Cirka tjugo till trettio personer dör av myrbett årligen. Ett exempel är myr-arten jack jumper (Myrmecia pilosula). Dess gift ger likt getingar ibland svåra allergiska reaktioner som kan leda till döden. Listan över ”farliga” djur blir lång, men vargen kvalar in långt, långt ner på en sådan.

”– Varg är ett problem på landsbygden. Det är bara en tidsfråga innan de kommer och tar ett barn söderut,” sade idrottslegendaren i intervjun. Personligen studsade jag till: Vad säger han?

Vargen jagar inte barn, det gör främst den mänskliga varianten homo homini lupus.

Hur kan dessa överdriftens och rent mytologiska sagor leva kvar så intensivt?

Man förstår i och för sig att en själ, ett medvetande, fungerar lite som ett upplyst rum. Upplyst av kunskap blir rummet svårt för troll, vättar och övriga övernaturliga sagoväsen att gömma sig i. Är rummet delvis mörklagt, då frodas trollen i skuggorna, rädslan växer och vargen jagar frenetiskt efter små människobarn landet runt.

Det är inte konstigt att vargen här och var fortfarande uppfattas som ”djävulens gårdvar” och som en ondskefull mordisk varelse. Vi älskar och vårdar våra sagor, de är samtidigt ett bra skydd för den giriga egoism vi helst inte vill visa upp. Enklare att gömma sig bakom hävdad fruktan och peka på att en halvtam varg faktiskt för länge sedan dödade människor.

Att till exempel hävda intelligent design (ID) och kreationism är ett tydligt tecken på att de patriarkalt styrda människorna vägrar godta vetenskapliga bevis och logik. De hävdar hårdnackat sanningen i det inlärda och ärvda feltänk som enligt sagans och religionens principer styrt dem under så lång tid.

Idén om en gud som skapade människan till sin avbild och skapade vår planet till hennes hem i universum, är att likna vid att guden skapade ett enormt palats, ett gigantiskt och flera kubikmil stort Alhambra (eller valfritt tempel) till en liten mikrob. Detta för att ära eller testa lojaliteten visavi den skapande guden.

Vi måste tillbringa våra liv knäböjande för att tacka honom?! Vilken gud skulle göra så?” (Stephen Fry)

Studerar vi universum som helhet bör vi inte likna oss själva vid någonting annat än en mycket, mycket liten varelse. Lite ödmjukhet inför naturen, ekosystemen och evolutionen skulle verkligen inte skada oss.

Det ligger en mängd döda gudar på historiens soptipp. Studerar vi de äldre skrifter som de Abrahamitiska religionerna växte fram ur finner vi att Gud/ Jahve en gång hade en hustru. Hon hette Ashera eller Asera. Namnet är den hebreiska namnformen för en fruktbarhetsgudinna som dyrkades i stora delar av det forna mellanöstern. Under namnformen Atirat förekommer hon i syriska och feniciska texter. Se även Andra Konungabokens 23:e kapitel i det gamla testamentet. Om detta vittnar även ett par hebreiska inskrifter från 700-talet f. Kr. som talar om ”Jahve och hans Ashera”. I Sanchuniathons beskrivning av de feniciska gudomarna betraktas Ashera som syster till El, Astarte, Baaltis, Dagon, guden Betel och en gud identifierad med den grekiske Atlas. Hon hade även en älskare, läkedomsguden Eshmun. Ashera syftar i Bibeln några gånger på gudinnan själv eller bilder av henne.

Gud är en relativt modern saga, hen är inte så gammal som vi tror. Den kända religionsforskaren Jean Soler med flera ifrågasätter inte bara Abrahams och Moses existens utan hävdar att dagens Gud är yngre än tretusen år. Monoteismens uppkomst är intressant och tyder på ett behov av att stärka stamgemenskapen. Behovet av ett nationalistiskt tänkande för att stärka makt och sammanhållning. Feltolkningar av den hebreiska texten ”du skall älska din nästa så som dig själv”, där ordet ”nästa” skall vara ”stamfrände” styrker bilden än mer. Den gud som till Abraham utlovade att han skulle bli anfader till ett utvalt folk var Jahvé, var en gud bland andra tidiga gudar. Genom en helig allians skulle detta folk, om det var troget sin gud, bli gynnade och favoriserade mer än andra folk. Detta förbund förnyades enligt Bibeln några sekler senare mellan Jahvé och Moses. Det är en etnisk gud som framträder och som på Sinai berg överlämnar de tio budorden som inte är annat än en uppförandekod som skulle säkra sammanhållningen inom stammen/folket och därmed dess överlevnad. Religion är en tidig form av politik.

Man behöver inte ha en extremt välutvecklad logisk intelligens för att inse den komplicerade sagovärld religionen byggt upp i syfte att bibringa makt till ett makthungrigt patriarkal. Att Ashera raderades liksom alla övriga gudar var främst i syftet att förenkla den sagovärld som maktens män så väl behöver för att via flockmentaliteten hierarkiskt styra oss. Sagokulturen genomgår en evolution i samma takt som vetenskapen och den mänskliga kunskapen utvecklas. Detta ser vi tydligt genom att många kristna församlingar numer främst hänvisar till det Nya Testamentet och ursäktar sig med att den heliga skrift (det Gamla Testamentet) tidigare innehöll främst ”historiska beskrivningar”. Det är en positiv trend att religionen självmant städar i sagornas värld, men den kulturella evolutionen hade inte gått så långsamt om religionerna inte varit ett nyttigt och bromsande verktyg för dem med mest utpräglat maktbehov över andra människor. Sagornas idévärld är bra verktyg för dem som vill bibehålla sina privilegier. En reellt positiv utveckling förutsätter att dessa sagor helt tonar bort. Samma bild gäller givetvis alla fantasifulla skrönor kring varg.

Att religionerna försökt och delvis lyckats ockupera etikens, moralens och vårt normativa landskap betyder på inget vis att ockupationen är berättigad. En utvecklad empati är alltid etikens grund och fruktan är alltid en falsk form av kärlek. Vår fruktan inför vår herre (våra herrar) och Gud är bara en form av privilegiebevarande konservatism. Religion är alltid och för evigt, en i grunden falsk teater.

Att människor dessutom verkligen älskar sin sagobaserade idévärld märks tydligt i vargdebatten. Jakttraditioner och sagor betyder noll och intet i jämförelse med vikten av väl fungerande ekologiska system. Att människor tror sig ha förmågan att skapa om naturen efter personliga liksom konstruerade ekonomiska behov utan att orsaka förödande skada är lika felaktigt som det är grovt osunt.

Det finns många historiska fall av när denna utvecklingsnivå mött allehanda sagoväsen som lockat individen i fällan.

Även svenska sagor har fått långtgående konsekvenser för människor. Till exempel dömdes Peder Jönsson i Söderköping 1640 till döden för att ha haft sex med ett sjörå (en vattenbaserad motsvarighet till skogsrået). I den tidens lika starka sagovärld var han säkerligen helt övertygad om att det han tror hände verkligen hade hänt. Det mänskliga minnet fungerar bevisligen lite märkligt ibland. Det inbillade blir en sann erfarenhet. Det är en form av magi som utvecklas till empirisk sanning.

Kopplingen mellan många sagor och mänsklig sexualitet/kärlek är tydlig. Även den 22-årige drängen Sven Andersson från Västergötland som 1691 erkänner att han haft ihop det med skogsrået döms hårt.

Första gången han mötte henne var han i 15-årsåldern, berättade han under rättegången. Orsaken var att getterna som han var ute och vallade hade sprungit bort. Sven träffade då på skogsrået som dyrt lovade att hjälpa honom om han bara följde med henne. Men skogsrået hade givetvis andra planer. När kvällen kom lade sig skogsrået i den stackars oskyldige pojkens säng och ”kyssandes honom ofta, något der efter har hon gripit til hans hemlighet (könsorgan), strykandes och fublandes det, til dess det stod” (hon hade smekt honom tills han fick stånd).

Det gick som det gick!

1691 dömdes han till döden för ”bolerij (sexuellt umgänge) med Satan” av Vättle häradsrätt. Historien började när Sven berättade om sina möten med den vackra kvinnan i dyrbara kläder för kyrkoherden Petrus Kellander . Han brukade möta henne i bergen runt hembyn där han vallade sina getter. Sven berättade han många gånger följt kvinnan till hennes hem inuti berget, där hon bjudit honom på mat och dryck. Det slutade med att hon delade sin bädd med honom. Han kallar henne för ”mor” och deras förhållande liknar mest av allt ett äktenskap. Enligt protokollet undersökte rätten också Svens könsorgan och konstaterar att det inte tagit skada trots att skogsrået hade varit väldigt trång.

Det genomgående temat i dessa sägner och rättegångsfall är just att det vackra men ytterst bedrägliga skogsrået förför en yngling. Den lite äldre påstridiga kvinnan och den unge oerfarne mannen är en välkänd och urgammal fantasi som man bara behöver googla på ordet sexnovell för att hitta dagens motsvarigheter till. Dessa sagor är också bra exempel på när det i grunden konstruktiva verktyget fantasi används av mindre begåvade individer.

Hallucinationer har också haft en betydelse för allehanda sagors och religionernas uppkomst. Vid hallucinationer kan en mängd möten uppstå, med gudar, andar och fåglar som talar flytande grekiska. Hallucinationer kan bero på svåra trauman liksom trötthet, stress eller droger. De är vanligt förekommande vid en mängd sjukdomar (delvis på grund av medicineringen), som parkinson, migrän, epilepsi, narkolepsi och en rad psykiska sjukdomar. Hjärnan kan spela oss spratt av många olika anledningar och inte enbart för att människan ibland har otur när hon tänker.

Den pågående vargdebatten har sin rikedom vad det gäller skrönor och detta naturväsen (vargen) utpekas som ett hot, inte bara mot tamdjur, hundar, barn och människor i stort. Utan också mot en landsbygd som helt ödeläggs under vargens så ondsint hungriga käftar.

Ingen hund går längre säker så länge den vistas utomhus.” De överdrivna skrönorna, okunnighetens sagor, biter sig fast och blir en sanning hos dem som nöjer sig med tro och lite vetande. Skrönan är falsk, varg ser inte hund som ett bytesdjur. Vargen ser hunden som en varg och hunden ser varg som varande en hund.

I den fornnordiska sagovärlden talade man om Fimbulvintern, av fornnordiskans fimbulvetr = den mäktiga/stora vintern. Den var ett tecken på att Ragnarök, världens undergång var i antågande. Fimbulvinter blev det när Fenrisulven, vargarnas varg, slukade solen. Kanske är det en verklig miljökatastrof som ligger bakom sagan. Många antika källor talar också om året 536 som ett mycket märkligt år när solen var skymd. Allt tyder på att världen drabbades av en klimatkatastrof med enorma följder. Studier av träds årsringar har visat att somrarna på hela norra halvklotet var ovanligt kalla under åren 536 till 545. I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna ha sjunkit med tre till fyra grader.

För klimatforskarna fungerar de grönländska islagren som globala årsringar. Omkring år 540, plus minus tio år, fann man ett lager sulfat som skulle kunna vara nedfall från ett extremt stort vulkanutbrott. Väldiga vulkanutbrott, som Pinatubo 1991 och Krakatau 1883, släpper ut enorma mängder aska och svaveldioxid i atmosfären. Utsläppen kan mätas i kubikkilometer. Askan faller ner inom ett par veckor. Svaveldioxiden som reagerar med vatten och omvandlas till svavelsyra i aerosolform, sprids tills den täcker stora delar av världen och kan hålla sig svävande i stratosfären i åratal. Svavelsyredropparna absorberar och reflekterar solljus, vilket gör att stora vulkanutbrott får världens medeltemperatur att sjunka. 1816, året efter vulkanen Tamboras stora utbrott, har kallats året utan sommar.

Det är mer än möjligt att den fornnordiska sagan berättar om en verklig händelse. Ett enormt vulkanutbrott som gav uteblivna somrar och missväxt i åratal. Vilket också innebar svältdöd för väldigt många människor. Det finns välgrundade misstankar att vulkanen kan ha varit den som idag återstår som en stor kratersjö, Ilopango i El Salvador.

Det var så religionerna föddes, som förklaringsmodeller och politisk maktmetod. Människan vill förstå, men går ofta vilse. De verktyg vi idag har, som naturvetenskapen, hade de inte då. Man visste inte ens att ett vulkanutbrott hade hänt. Hur skulle de förklara vår existens, skapelseprocessen? Det vi idag vet är en evolutionär utveckling.

Vargens hävdade farlighet visavi människan är lika trovärdig som att jag med denna text drar gudarnas vrede över mig. Lämnar vi vargarna ifred, ger dem livsrum, tillser att de har gott om bytesdjur och skyddar våra tamdjur så är de i princip helt ofarliga. Vi bör givetvis ta bort eventuella aggressiva problemvargar och tillse att arten inte drabbas av den sjukdom (rabies) som gör dem reellt farliga. Men risken att vi skall få in rabies i Sverige är långt större via insmugglade tamhundar. Att människor dessutom verkligen älskar sin sagobaserade idévärld märks tydligt i vargdebatten. Jakttraditioner och sagor betyder noll och intet i jämförelse med vikten av väl fungerande ekologiska system. Att människor tror sig ha förmågan att skapa om naturen efter personliga liksom konstruerade ekonomiska behov utan att orsaka förödande skada är lika felaktigt som det är grovt osunt.

Det fornnordiska folket saknade den kunskap vi har idag och stod säkert helt undrande inför klimatförändringen. Så uppstod sagan, den blev en förklarande utfyllnad då reell kunskap saknades. Liknande orsaker finns säkert till Bibelns syndaflodsberättelse. Det är på inget vis osannolikt att jorden drabbats av enorma översvämningar i historisk tid. En orsak kan finnas i när den senaste istiden upphörde och stora landområden drabbades av översvämningar eller vid en forntida gigantisk jordbävning som skapade en tsunami vars minne lever kvar i sagans form.

Men varken jordbävningar, vulkanutbrott eller vår tids av människan skapade klimatförändringar kan skyllas på vargen.

De uppenbart oskyldiga bör strykas på listorna över våldsverkare och misstänkta dylika.

Vi skall givetvis hålla alla våra sagor levande, men aldrig låta dem ta vetenskapens plats.

Vargen är ett unikt exempel på att vi har ett levande original till ett tamdjur. Originalet vargen skiljer sig från den domesticerade varianten hunden på många sätt. Ungdjurens nyfikenhet yttrar sig olika. Den vilda varianten är långt försiktigare, vaknare och läser först noga huruvida situationen är farlig eller ej, innan leken och utforskandet påbörjas.

Vargen beskrivs som ”liemannen”, ”ohyran”, ”farsoten” i debatten om vargens vara eller inte vara. Personligen förstår jag inte överhuvudtaget på vilket sätt vargen skulle vara farlig eller ett stort problem?

Vi kan skydda våra tamdjur långt bättre och effektivare. Den retoriska striden mot rovdjurssäkra stängsel, rätt uppsatta stängsel med mera är oftast bara torftiga ekonomiskt betingade och av lättjan burna undanflykter. Problemen är relativt lättlösta.

När jag tänker på orden ”farsot”, ”ohyra”, ”liemannen” så kanske det är bättre och långt mer logiskt att benämna en annan art med de orden? Det finns bara en art som organiserar och till och med industrialiserar massmord av andra ur samma art, för att de har fel religion eller fel sexuell läggning. Samma art kan drabbas av fantastiska politiska idéer som i sin fanatism får oanade konsekvenser. Ett exempel på en kampanj mot inbillad ohyra är denna: 1958 initierade Mao Zedong och Kinas kommunistparti det ”stora språnget”. Man utsåg bland annat sparvarna som folkets fiende eftersom de åt säd och ris. I en framgångsrik kampanj dödades över två miljarder sparvar. Det var historiens största fågelmassaker. Året därefter kom kvittot på vanvettet, skördarna drabbades av hårda insektsangrepp.

De sparvar som drabbades av utrotningskampanjen var bland andra gråsparven (Passer domesticus). I Norden och i resten av Västeuropa har gråsparven traditionellt ansetts vara en illavarslande fågel som kunde bringa människor olycka. I Frankrike trodde man exempelvis att det var djävulen som skapat fågeln och på många håll i Sverige fanns det talesätt om att gråsparven framkallade oväder eller dödsfall.

Att utrotningen fick konsekvenser för människan säger det enkla faktum att fågeln får två till tre kullar om året (ibland en och sällsyntare fyra). Ungarna matas i 14 till 20 dagar och fodret utgörs till minst 30% av insekter. Initialt en än högre procentandel. Föräldrarna matar ungarna ca 200 gånger per dygn. Att utrotningen av två miljarder sparvar gynnade insekterna och förvärrade skadorna på grödan framgår av en enkel uträkning.

Man insåg misstaget och importerade till och med sparvar från Sovjetunionen för att återställa beståndet. Sparvarna är idag talrika i Kina och ses med en snarast ömsint tolerans. Det ”stora språnget” ledde till att mer än 40 miljoner kineser dog av svält.

Det finns en art som använder sig av och omger sig med ca 150 000 olika kemikalier enligt registret på Reach, EU:s kemikalieförordning. En otrolig kemisk soppa som också väldigt ofta och medvetet spills ut i naturen. Miljön påverkas, mark, vatten förgiftas och ingen vet hur mixen, den så kallade cocktaileffekten, påverkar oss alla på sikt.

Troligtvis är detta mänsklighetens akilleshäl. Det att stå tyst och accepterande inför våra verkligt stora problem och agera visavi de små.

Vad händer när små mängder av alla olika kemikalier samverkar i vår miljö, i våra hav och i våra kroppar? Står det kemikalier bakom våra folksjukdomar?

Kopplingen mellan hormonstörande kemikalier och sjukdomar som cancer, fetma och diabetes är betydligt starkare än vad man hittills trott.” Detta konstateras av forskare i en WHO-rapport som har letts av Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet.

– Endokrina sjukdomar är vanliga och ökar och vi kan visa på kopplingar till hormonstörande kemikalier. Ökningstakten är sådan att genetiska sjukdomar inte kan vara enda förklaringen,” säger Åke Bergman.

Varken forskare eller myndigheter hänger överhuvudtaget med när det gäller att ha koll på hur farliga kemikalierna är var för sig och rapportens författare ville förbjuda ca 1000 kemikalier omedelbart.

– Rapporten pratar om mellan 800 och 1 000 ämnen som bör förbjudas. Men det är en del av problemet att vi faktiskt inte vet hur många ämnen det handlar om.” (Åke Bergman).

Alla ekosystem är ömtåliga och vi har inte en aning om vad vi gör på sikt. Tyvärr är detta bara ett av många stora problem vi har framför oss. Klimatförändringar, vattenbrist med mera väntar runt hörnet.

Bisfenol A, Bisfenol S, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, vinylklorid, perfluorerade kolväten …

miljc3b6giftets-c3a5ngest-2

Ute på våra hav flyter gigantiska öar av förbrukad plast omkring. Haven är fyllda med dessa och andra kemikalier som tar sig in i allt levande. Uppskattningsvis flyter 100–200 miljoner ton plast i olika former omkring i världens hav. Det största problemet ser vi inte: mikroplasten. Plast som brutits ned till väldigt små partiklar, nanopartiklar, som flyter omkring överallt i våra världshav. Plasten ses som mat av många djur och den tar sig in i och blir en del av ekosystemet, från minsta organism till största däggdjur. Så sprids gifterna och når alla i systemets näringskedja. Vilket djur står överst på denna kedja?

Förändringen som sker nu är tio gånger snabbare än den sista stora utrotning av arter på havsbotten som hände för 65 miljoner år sedan. Då ökade koldioxidhalten i atmosfären kraftigt och haven blev kraftigt försurade. Bilden blir inte bättre om vi lägger till överfisket och den övergödning som pågår. Den helt avgörande faktorn är hur mycket buffertkapacitet som finns i systemet? Var går gränsen? Ett havererat ekologiskt system reser sig inte så lätt och blir friskt igen. Det kan ta flera hundra år.

Nästan en sjättedel av Östersjöns botten är död eller ca femton procent. Det motsvarar mer än hela Danmarks yta. Tänk om det hade hänt på land? Att allt liv dog ut på ett så stort område?

Ytterligare 30 procent av Östersjöns bottnar lider av akut syrebrist, enligt SMHI. 45% av Östersjöns bottnen är alltså död eller hotad idag. Cirka 85 miljoner människor bor runt Östersjön och påverkar på olika sätt Östersjöns miljö negativt. Avloppsvatten, industriavfall, näringsämnen, oljespill, medicinrester och gifter från jordbruk är några av orsakerna till att Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Kväve och fosfor som läcker ut i vattnet leder till övergödning och ökade algblomningar. När dessa alger bryts ner så förbrukas mycket syre, vilket leder till syrebrist på stora områden av Östersjöns bottnar. På de döda bottnarna försvinner de bottenlevande organismerna som är viktiga för hela ekosystemet. Under lång tid har stora mängder kemikalier släppts ut i Östersjön vilket har lett till stor skada på djurlivet. Vi i Sverige är på intet vis oskyldiga.

 

När och var blev vargen ett stort problem?

 

22430220780_b7ebed68a3_o.jpg vbnju

vacce-sepia1b mellan

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt om politik., Natur och miljö. och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s