Vi i lever i antropocen.

Varg, ett försvarstal för den anklagade.

Vi i lever i antropocen, den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem negativt.
Vi står inför kraftiga klimatförändringar och tyvärr tyder mycket på att vi nu skapat självgående processer. Vi står samtidigt inför det sjätte och kraftigaste massutdöende planeten upplevt, därtill har vi förgiftat mark, vatten och luft med över 150 000 olika kemikalier, haven fylls av plast/mickroplast…

För mig är vargdebatten en symbolfråga som speglar antropocen, klarar vi inte av att förnuftigt värna vargstammen, låta den växa sig genetiskt frisk, stark och ge den bra livsutrymme i hela vårt land, så klarar vi inga av övriga problem.

Det handlar om att ändra livsstil och vårt tänkande.

” Varje form av liv är unikt och skall respekteras, oavsett vilket värde den har för människan, som för att kunna visa andra organismer sådan respekt måste vägledas av moraliska regler för sitt handlande.” Ur FN:s Världsmiljödeklaration.

Debatten kring vargens vara eller inte vara har pågått i Sverige allt sedan några vargar vandrade in i början av 1980-talet och en ny vargstam började formas. Motsättningarna mellan dem som vill ha en genetiskt frisk och livskraftig vargstam i Sverige och dem som inte vill ha vargen här, är hård. Debatten är minst sagt infekterad.

Den rädsla många uttrycker gentemot varg är klart fobisk, inbillad och byggd på vandringssägner, myter, sagor och fördomar.

Hunden är en tämjd varg och ungefär lika farlig. Trauma ger fruktan och denna rädsla går i arv generation efter generation. Vargen har lärt sig frukta människan så djupt att rädslan går i arv, detsamma gäller i stort vår syn på varg och andra ”farliga” djur. Att rädsla ärvs beror på epigenetikens mekanismer. Epigenetiken förbereder nästa generation att överleva i en ny miljö och då inte bara i den strikt fysiska, detsamma gäller sociala, kulturella miljöer.

Den rädda och stressade hjärnan producerar små molekyler som kan ”tända och släcka” en gen, processen möjliggör snabba ändringar i genfunktionen utan att en ren mutation uppstår. Inga förändringar i den genetiska koden uppstår, men delar tänds eller släcks. Epigenetik betyder ”på genetiken”, det sker alltså utanför DNA:t.

Mina ord skall ses som ett ställningstagande för varg i Sverige. Jag försöker att sakligt försvara det rovdjuret, liksom övriga. Vargen är hundens anfader och hunden är bara en tämjd varg. Vargen är inget hot mot människor och om vi bibehåller en god stam bytesdjur är risken för attacker mot människor minimal.

Konflikten ligger sakligt helt i att en del människor (jägare) inte vill ha konkurrens och inte vill se att vargen beskattar älgstammen.
Den andra konflikten ligger i den typiska svenska traditionen med löshundsjakt.

Den planerade licensjakten vintern 2017 (liksom de tidigare) är ett reellt hot mot en genetiskt svag och sårbar vargstam och strider mot svensk lagstiftning och EU:s regelverk. Vargen är en ekologiskt viktig art som saknats i Sverige, dess återkomst är en av de mest glädjande och stora ekologiska händelserna under det senaste seklet. Speciellt med tanke på alla dystra besked om vikande biologisk mångfald och allt längre listor på hotade arter.

Vargarna påverkar bland annat sammansättningen av bytesdjurens stammar genom att i högre grad fälla djur i sämre kondition. Vargarna påverkar betesmönster hos bytesdjuren i positiv riktning, djuren rör sig mer och jägaren lämnar rester efter slagna byten i skogen, vilket i sin tur är viktigt för andra djur. Detta kallas för kaskadeffekter. Vargens jakt stärker den biologiska mångfalden, långt bättre än den mänskliga och pågår ständigt.

Självklart medför också vargarnas återkomst bekymmer, det rör ju sig trots allt om ett stort och potent rovdjur.

Ett vargangrepp kan vara mycket tungt för den som drabbas. Skadorna blir stora eftersom fåren är i en stängslad fälla och de flyr i grupp. Vargens jaktinstinkt triggas till maximum. Att komma ut i hagen på morgonen för att utfodra tackorna och hitta hälften av dem rivna av varg lämnar ingen oberörd. Den som inte förstår att varje sådan händelse också innebär en djup känsla av sorg, vrede och maktlöshet för dem som drabbas, bör hålla sig helt borta från rovdjursdebatten. Vi bryr oss om och känner för våra tamdjur. När ett tamdjur, hund eller får, blir tagna av varg känner alla samma vrede och förtvivlan. När till exempel en besiktningsman kommer till platsen så får han/hon vara ansiktet utåt för hela rovdjursförvaltningen och politiken. Det är liksom inte tillfälle att säga:
” – Men du förstår väl att du inte kan släppa din hund lös i ett vargrevir?”

Men vi kan också skydda våra tamdjur. Det finns både rovdjursavvisande stängsel och herdedjur som goda alternativ. Det krävs att man stängslar rätt, inte för nära stenar eller stengärdesgårdar som kan användas för att rovdjuret kan hoppa in. Att man stängslar även mot vattendrag, eftersom vargen simmar bra.

Skadorna på tamdjur är när de inträffar allvarliga, men något som bör framkomma i debatten är att de är mycket begränsade. År 2015 dödades 243 får av varg. Detta motsvarar mindre än en promille av det svenska lantbrukets cirka 600 000 får. Trots en tillväxt i vargstammen tycks statistiken stabiliserats på en låg nivå. Det tyder i sin tur på att insatserna med rovdjursstängsel fungerar, men det behövs mer riktad ekonomiskt stöd till stängsel för att skydda tamdjur.

Samma bild framträder när det gäller hundangreppen. Om vargen sett hund som byte hade antalet angrepp varit långt långt fler. Vargen ser en hund som en varg och ogillar intrång i sitt revir.

Skyddsjakt är i grunden bra, även om genetiskt värdefulla vargar måste sparas. Det oftast är motiverat att skjuta bort problemvargar, eftersom det i allmänhet är några få djur som står för de flesta angreppen på tamdjur.
Licensjakt, däremot, sker utan att göra skillnad på vilka vargar som orsakat skador.

Våra folkvalda politiker har de senaste åren klart visat att de är villiga att bryta mot lagar de själva varit med om att stifta eller följa inom EU. När andra länder kräver sin rätt att tillvarata ”traditionella” jaktformer, samma krav som vår regering och två stora jägarförbund ställt/ställer, kräver vår regering krafttag mot dessa länder. Det gäller bland annat Frankrikes och Spaniens krav på att behålla sin traditionella jakt på fåglar med fällor, nät och limstickor.

Här i Sverige gäller det den fria jakten på varg, licensjakt, som den kallas. Politikernas förevändning är att ”skapa acceptans” för vargen. Men acceptans kan aldrig nås genom att en grupp rovdjursfientliga jägare tillåts ge sig ut i skogarna med sina personliga agendor, att försämra för vargpopulationen och slippa konkurrens.

Varg- och rovdjurshatande jägare vill få vargar att bete sig på ett onaturligt sätt för att kunna odla myter kring problemvargar. De vet att om föräldrar i en vargfamilj dödas så kommer inte ungarna få möjlighet att lära sig ett naturligt beteende, som att hålla sig borta från samhällen och att jaga naturliga byten. Detta lär sig ungarna av sina föräldrar.

Dessa jägare vet också att om man dödar en av föräldrarna så ökar risken för attacker på tamboskap väsentligt eftersom en ensam varg har mycket svårare att fälla vilt. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen. Denna medvetet selektiva jakt ökar riskerna för attacker på tamboskap och förekomsten av unga vargar i närheten av samhällen, och leder därmed till massmedial rapportering av dessa fall, vilket skapar en än mer negativ syn på vargen.

Om vargar behöver skjutas av så måste det ske med specialutbildade jägare, gärna offentligt anställda och helt utan egen agenda, som har grundliga kunskaper om vargars beteende och roll i naturen.

Vargen och övriga djur, organismer har samma rätt som vi att leva här och det är VI som är helt beroende av att naturens ekosystem fungerar, att evolutionen får fortgå utan att vi blandar oss i med vårt stora oförstånd och tro på att vi är ”Guds avbild” och kan bete oss som vi behagar.

Det är i grunden inte dig och mig det handlar om, det handlar om att vi inte får ge framtidens barn den enorma fattigdom vi håller på att skapa…

15871687_358262401216498_4458309292603883029_ncvb

vacce-sepia1b mellan

 

Annonser
Det här inlägget postades i Vargdebatten.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s