Vi i lever i antropocen.

Varg, ett försvarstal för den anklagade.

Vi i lever i antropocen, den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem negativt.
Vi står inför kraftiga klimatförändringar och tyvärr tyder mycket på att vi nu skapat självgående processer. Vi står samtidigt inför det sjätte och kraftigaste massutdöende planeten upplevt, därtill har vi förgiftat mark, vatten och luft med över 150 000 olika kemikalier, haven fylls av plast/mickroplast…

För mig är vargdebatten en symbolfråga som speglar antropocen, klarar vi inte av att förnuftigt värna vargstammen, låta den växa sig genetiskt frisk, stark och ge den bra livsutrymme i hela vårt land, så klarar vi inga av övriga problem.

Det handlar om att ändra livsstil och vårt tänkande.

” Varje form av liv är unikt och skall respekteras, oavsett vilket värde den har för människan, som för att kunna visa andra organismer sådan respekt måste vägledas av moraliska regler för sitt handlande.” Ur FN:s Världsmiljödeklaration.

Debatten kring vargens vara eller inte vara har pågått i Sverige allt sedan några vargar vandrade in i början av 1980-talet och en ny vargstam började formas. Motsättningarna mellan dem som vill ha en genetiskt frisk och livskraftig vargstam i Sverige och dem som inte vill ha vargen här, är hård. Debatten är minst sagt infekterad.

Den rädsla många uttrycker gentemot varg är klart fobisk, inbillad och byggd på vandringssägner, myter, sagor och fördomar.

Hunden är en tämjd varg och ungefär lika farlig. Trauma ger fruktan och denna rädsla går i arv generation efter generation. Vargen har lärt sig frukta människan så djupt att rädslan går i arv, detsamma gäller i stort vår syn på varg och andra ”farliga” djur. Att rädsla ärvs beror på epigenetikens mekanismer. Epigenetiken förbereder nästa generation att överleva i en ny miljö och då inte bara i den strikt fysiska, detsamma gäller sociala, kulturella miljöer.

Den rädda och stressade hjärnan producerar små molekyler som kan ”tända och släcka” en gen, processen möjliggör snabba ändringar i genfunktionen utan att en ren mutation uppstår. Inga förändringar i den genetiska koden uppstår, men delar tänds eller släcks. Epigenetik betyder ”på genetiken”, det sker alltså utanför DNA:t.

Mina ord skall ses som ett ställningstagande för varg i Sverige. Jag försöker att sakligt försvara det rovdjuret, liksom övriga. Vargen är hundens anfader och hunden är bara en tämjd varg. Vargen är inget hot mot människor och om vi bibehåller en god stam bytesdjur är risken för attacker mot människor minimal.

Konflikten ligger sakligt helt i att en del människor (jägare) inte vill ha konkurrens och inte vill se att vargen beskattar älgstammen.
Den andra konflikten ligger i den typiska svenska traditionen med löshundsjakt.

Den planerade licensjakten vintern 2017 (liksom de tidigare) är ett reellt hot mot en genetiskt svag och sårbar vargstam och strider mot svensk lagstiftning och EU:s regelverk. Vargen är en ekologiskt viktig art som saknats i Sverige, dess återkomst är en av de mest glädjande och stora ekologiska händelserna under det senaste seklet. Speciellt med tanke på alla dystra besked om vikande biologisk mångfald och allt längre listor på hotade arter.

Vargarna påverkar bland annat sammansättningen av bytesdjurens stammar genom att i högre grad fälla djur i sämre kondition. Vargarna påverkar betesmönster hos bytesdjuren i positiv riktning, djuren rör sig mer och jägaren lämnar rester efter slagna byten i skogen, vilket i sin tur är viktigt för andra djur. Detta kallas för kaskadeffekter. Vargens jakt stärker den biologiska mångfalden, långt bättre än den mänskliga och pågår ständigt.

Självklart medför också vargarnas återkomst bekymmer, det rör ju sig trots allt om ett stort och potent rovdjur.

Ett vargangrepp kan vara mycket tungt för den som drabbas. Skadorna blir stora eftersom fåren är i en stängslad fälla och de flyr i grupp. Vargens jaktinstinkt triggas till maximum. Att komma ut i hagen på morgonen för att utfodra tackorna och hitta hälften av dem rivna av varg lämnar ingen oberörd. Den som inte förstår att varje sådan händelse också innebär en djup känsla av sorg, vrede och maktlöshet för dem som drabbas, bör hålla sig helt borta från rovdjursdebatten. Vi bryr oss om och känner för våra tamdjur. När ett tamdjur, hund eller får, blir tagna av varg känner alla samma vrede och förtvivlan. När till exempel en besiktningsman kommer till platsen så får han/hon vara ansiktet utåt för hela rovdjursförvaltningen och politiken. Det är liksom inte tillfälle att säga:
” – Men du förstår väl att du inte kan släppa din hund lös i ett vargrevir?”

Men vi kan också skydda våra tamdjur. Det finns både rovdjursavvisande stängsel och herdedjur som goda alternativ. Det krävs att man stängslar rätt, inte för nära stenar eller stengärdesgårdar som kan användas för att rovdjuret kan hoppa in. Att man stängslar även mot vattendrag, eftersom vargen simmar bra.

Skadorna på tamdjur är när de inträffar allvarliga, men något som bör framkomma i debatten är att de är mycket begränsade. År 2015 dödades 243 får av varg. Detta motsvarar mindre än en promille av det svenska lantbrukets cirka 600 000 får. Trots en tillväxt i vargstammen tycks statistiken stabiliserats på en låg nivå. Det tyder i sin tur på att insatserna med rovdjursstängsel fungerar, men det behövs mer riktad ekonomiskt stöd till stängsel för att skydda tamdjur.

Samma bild framträder när det gäller hundangreppen. Om vargen sett hund som byte hade antalet angrepp varit långt långt fler. Vargen ser en hund som en varg och ogillar intrång i sitt revir.

Skyddsjakt är i grunden bra, även om genetiskt värdefulla vargar måste sparas. Det oftast är motiverat att skjuta bort problemvargar, eftersom det i allmänhet är några få djur som står för de flesta angreppen på tamdjur.
Licensjakt, däremot, sker utan att göra skillnad på vilka vargar som orsakat skador.

Våra folkvalda politiker har de senaste åren klart visat att de är villiga att bryta mot lagar de själva varit med om att stifta eller följa inom EU. När andra länder kräver sin rätt att tillvarata ”traditionella” jaktformer, samma krav som vår regering och två stora jägarförbund ställt/ställer, kräver vår regering krafttag mot dessa länder. Det gäller bland annat Frankrikes och Spaniens krav på att behålla sin traditionella jakt på fåglar med fällor, nät och limstickor.

Här i Sverige gäller det den fria jakten på varg, licensjakt, som den kallas. Politikernas förevändning är att ”skapa acceptans” för vargen. Men acceptans kan aldrig nås genom att en grupp rovdjursfientliga jägare tillåts ge sig ut i skogarna med sina personliga agendor, att försämra för vargpopulationen och slippa konkurrens.

Varg- och rovdjurshatande jägare vill få vargar att bete sig på ett onaturligt sätt för att kunna odla myter kring problemvargar. De vet att om föräldrar i en vargfamilj dödas så kommer inte ungarna få möjlighet att lära sig ett naturligt beteende, som att hålla sig borta från samhällen och att jaga naturliga byten. Detta lär sig ungarna av sina föräldrar.

Dessa jägare vet också att om man dödar en av föräldrarna så ökar risken för attacker på tamboskap väsentligt eftersom en ensam varg har mycket svårare att fälla vilt. En omfattande licensjakt innebär ett betydligt större hot än skyddsjakt mot den sårbara vargstammen. Denna medvetet selektiva jakt ökar riskerna för attacker på tamboskap och förekomsten av unga vargar i närheten av samhällen, och leder därmed till massmedial rapportering av dessa fall, vilket skapar en än mer negativ syn på vargen.

Om vargar behöver skjutas av så måste det ske med specialutbildade jägare, gärna offentligt anställda och helt utan egen agenda, som har grundliga kunskaper om vargars beteende och roll i naturen.

Vargen och övriga djur, organismer har samma rätt som vi att leva här och det är VI som är helt beroende av att naturens ekosystem fungerar, att evolutionen får fortgå utan att vi blandar oss i med vårt stora oförstånd och tro på att vi är ”Guds avbild” och kan bete oss som vi behagar.

Det är i grunden inte dig och mig det handlar om, det handlar om att vi inte får ge framtidens barn den enorma fattigdom vi håller på att skapa…

15871687_358262401216498_4458309292603883029_ncvb

vacce-sepia1b mellan

 

Publicerat i Vargdebatten. | Lämna en kommentar

”Varg i Sverige”

Jag har under en tid varit med i en sluten grupp som heter ”Varg i Sverige” och har sällan mött så många små och hatiska män. Och det mest intressanta är att gruppens administratörer, som kallar sig ”vargvärnare” skyddar dessa små män och deras infantila kommentarer intensivt och kallar tonen/nivån för kritik (?).

Gillar ni personattacker, att kasta invektiv omkring er…då är gruppen ”Varg i Sverige” någonting för er! Ni får nämligen räkna med att möta ord som dessa:

”Nääää det är helt jävla omöjligt när ni har smygrunkare som Thomas Alm i gruppen. Sparka ut idioten, ni kan väl inte ha medlemmar vars föräldrar är syskon med varandra, snacka om att det är värre inavel än vargen. ”

”Kan ingen få tyst på idioten som tycker om att höra sin egen röst och sitter och smårunkar i ett hörn när han läser i sitt tycke, sitt egna fantastiska alster till jävla skitsnack, näää du Thomas själv så tycker jag nog att du bör genomgå en total lobotomi och bli kemisk kastrerad med en härlig tvångströja och en diciplinboll i truten.”

”En idiot som du borde nog söka vård, det är inte bra enbart sysssla med fantasier u lögner”

”Thomas Alm du är dumknullad på riktigt, är dina föräldrar syskon med varandra?
Jag känner foliehattarnas vindar blåsa.”

( Och listan över denna form av kommentarer kan bli väldigt lång!)

Är du kvinna och söker någon riktigt lågbegåvad pojke att avla barn med, då har du mycket goda jaktmarker där.

Inte ens i de mest extrema rasistiska och fascistiska hatsajterna finner ni en så låg nivå, en sådan okunnighet, så fritt florerande fördomar och ett så välodlat hat.

De benämner vargen som ”ohyra”, men den verkliga ohyran går på två ben, leker tuff via tangentborden och har i princip inte en aning om etik, empati och verklig respekt. De små pojkarna i gruppen ”Varg i Sverige” har allt att lära av en varg.

Observera att jag inte jämför rakt över, vi är som däggdjur helt olika byggda, har olika utvecklade sinnen med mera, men nog har somliga en hel del att lära av vargen.

Det finns en känd ”kärlekshistoria som jag brukar tänka på då och då och som symboliskt berättar väldigt mycket. Den handlar om Lobo, kungen av Currumpaw och hans kärlek Blanca. Det var så att Lobo uppvaktade henne och visade sitt intresse. Blanca kände likadant och deras kärlekshistoria tog sin början.
Från den dagen gick de varmt lekfullt, och ibland vilt dansande, sida vid sida.
Äkta kärlek går fri och bredvid, inte tvingande före eller efter.
Frihet, jämlikhet, följsamhet och samarbete är inga motsatser/fiender, de fungerar utmärkt ihop och skapar den harmoniska balans vi och andra så väl behöver.

Hade Blanca avvisat Lobo så hade han respekterat detta och sökt vidare efter en annan tik utan att försökt hota, tvinga eller skada. Här har många män något att lära av Lobo. Män som vill äga sin kvinna bör lyssna noga på honom och hans bröder. Vargar våldtar inte och lämnar honan i en skam som inte är hennes. Det är nämligen alltid tiken som väljer sin hanne.

Lobos och Blancas kärlekshistoria krossades av jägaren Ernest Thompson Seton. Han hade jagat den listiga kloka alfavargen länge och hade försökt med allt, vapen, fällor och gift, men ständigt blivit överlistad av Lobo.
Till slut lyckas Seton fånga Blanca i en väl utplacerad fälla. Lobo stannar i det längsta bredvid sin vän, men tvingas fly från männens vapen till slut. Trots att Seton hävdade att Blanca var den vackraste varg han sett så avlivades hon brutalt.

”Sedan följde den oundvikliga tragedin, som jag kände mera obehag över efteråt än medan det pågick. Vi kastade varsin lassosnara om den dödsdömda vargens hals, och drev sedan våra hästar åt varsitt håll tills vi såg blodet strömma fram ur munnen på henne, ögonen täckas av en glasartad hinna och lemmarna först stelna till och sedan helt slappa”. ( Barry Lopez).

Lobos starka känslor till Blanca fick honom att försöka rädda henne från Setons läger. Om han visste att hon var död och ville säga farväl eller trodde att hon var skadad och ville rädda henne, det får vi aldrig veta.
Lobo försökte i alla fall upprepat ta sig in till Blanca som låg död i ett timrat uthus och då lyckades Seton till slut fånga honom med hjälp av över hundra saxfällor vika han strök med Blancas döda kropp. Fällorna slog till slut hårt om Lobos alla fyra ben och jakten var över. Enligt Seton dog inte Lobo av de skador han fått. Lobo lär ha tittat med sorg ut över prärien och sedan bara gett upp…

Vilda vargflockar i Sverige är små familjegrupper där föräldraparet leder och lär valparna livets problem, hur man jagar inte minst. Föräldraparet är dominant men styr inte med en hierarki som består av en linjär hackordning, en dominant aggression.

I de större flockar vi ser i Nord Amerika, där flera familjegrupper lever i samlade flockar kan man använda det äldre ordet alfapar. Det finns studier av vilda vargar som tydligt visar att ledarskapet över flocken, vilket man likställde med den som leder och alltså går först, inte alltid fanns hos det dominanta föräldraparet. Man särskiljer mellan frontledarskap och icke frontledarskap.
Andra individer än avelsparet kan till exempel leda flocken under förflyttning. Däremot är det nästan alltid avelsparet som startar, tar initiativet till en aktivitet och det är bara de som använder sig av icke frontledarskap. Vilket betyder att trots att någon av avelsvargarna gick långt bak i ledet var det ändock de som bestämde riktning på förflyttningen. Denna typ av icke frontledarskap gjorde att började ifrågasätta frontledarskap som något dominansrelaterat, så länge det inte gällde avelsparet, utan istället tror man att det används för att fördela risken i flocken. Den som går först stöter också på faror först.

Det finns två typer av underkastelsebeteenden hos vargarna. Ett är aktivt och går ut på att göra sig liten, ha låg svans, öronen bakåt och slicka den andra i mungiporna och ett passivt där den underlägsne ligger helt passivt på sidan eller ryggen. Aktiv underkastelse likställs med mattiggeri.

Det enda maktutövande som är välkänt är att föräldraparet äter först om bytet var litet och mattillgången låg. I normalfallet äter vargflocken tillsammans och föräldraparet ser tillsammans med de äldre syskonen till att de små valparna äter först.

När tiken varit separerad en tid från hannen uppvisar hon ett aktivt kyssande beteende. Tiken slickar hannens mungipor och tigger mat. Oftast leder ritualen till att hannen bjuder på maten. Ibland till och med regurgiterade hannen. Regurgitering är då maten kommer upp igen odigererad, utan magsaft, det vill säga att maten vänder i matstrupen. Till skillnad från de äkta kräkningarna använder vargen inte sina magmuskler utan maten kommer upp utan ansträngning. Bilden av att hanen och honan egentligen har samma status blir tydlig.

Glöm dessutom inte att vårt mänskliga kyssande har samma biologiska ursprung och effekt. De älskande människornas kyss har sitt ursprung i och utvecklats från den moderliga kyssen. Moderns kärlek till sina små barn är densamma som tikens (föräldraparets) gentemot valparna. Kulturellt har den mänskliga kyssen utvecklats i en mängd riktningar men i grunden handlar det fortfarande om kärlek, vördnad och respekt.

Vargarnas föräldrapar går bredvid varandra, i jämlikt samförstånd och samarbete, precis som Lobo och Blanca gjorde.

Seton klarade inte av att skjuta Lobo. Han hade nu fått en väldigt djup respekt för alfavargens mod, lojala trohet och kärlek till Blanca. Han beslöt sig för att fånga Lobo levande.
Seton beskrev Lobos ylande dagarna efter Blancas död som ett rop med ” en omisskännlig del av sorg i tonen… det var inte längre det högljudda, trotsiga tjutet, snarare ett långt klagande skri”.

Lobo dog ett par dygn senare, om det var av skadorna fällorna orsakat på alla hans fyra ben, eller om det var av sorg, ingen vet. Men när den stolta alfan, kungen av Currumpawa slöt ögonen en sista gång den 31:a januari 1894 förändrades Etons hårda taggtrådshjärta.

En djup insikt/förståelse tog över och han blev en aktiv kämpe för miljön och Lobo blev: The Wolf That Changed America. BBC:s dokumentärfilm med denna titel är både välkänd och populär.

Historien om Lobo är ett av exemplen på hur vi sakta blev medvetna och hur det vi i dag kallar miljörörelsen växte fram. Insikten om naturens verkliga betydelse kom kanske väldigt sent till oss vita europider, kanske för sent?

Kärleken har många ansikten och ett ansikte är Setons förändrade bild av vargarna, naturen och vår skövling av denna, hans framväxande kamp för miljön. Seton slutade också helt med vargjakt.

Den berättigade frågan är: Med vilken rätt utrotar vi våra medresenärer i tiden? Varför tar vi oss den rätten?

nature-wtca-lobo_t614

06_blanca

Publicerat i Uncategorized

Ett led i en medveten utrotningstaktik.

”Ingen jägare vill ha varg på sina marker” hävdar Björn Sprängare,
Ordförande Svenska Jägareförbundet och tydliggör vad konflikten i realiteten handlar om.

https://jagareforbundet.se/…/forbundsordforanden-ingen-vil…/

Ett vanligt och kraftfullt framhävt argumentet bland jägare för jakt på småvilt har rent historiskt varit att jägarkåren bidragit till att upprätthålla en ekologisk balans. Detta då rovdjurspopulationen varit marginell eller obefintlig.
Jakt på bland annat hjortdjur och småvilt har varit nödvändigt ur ett ekologiskt och djurskyddsligt perspektiv för att befrämja hälsa och välmående bland skogens djur. Annars skulle de växa sig till oanade populationer med svält, lidande och sjukdom som en konsekvens för djuren.

Nu när vargen återkom hävdar samma jägarförbund att hänsyn främst måste tas mot boende på landsbygden som har som största intresse att jaga. Blir vargstammen för stor så får hobbyjägarna mindre vilt att jaga.
Tydligare kan man inte avslöja sig!
Jag glömmer aldrig den jägare som i en intervju avslöjade hur de tänker:

” – Det är orättvist, vargen får jaga älg året om, det får inte vi!”

De mest rabiata rovdjurshatande/varghatande jägarna ÄR ett gäng egotrippade mycket små individer som inte tål konkurrens från skickligare jägare, de förstår inte vad en hållbar stam innebär, ser inte inavelsproblematiken och vet att en så liten stam som 150 djur inte överlever på sikt under nuvarande omständigheter. Det räcker med att en sjukdom sprider sig. De förstår inte de ekologiska systemens krav på mångfald, saknar etik, ljuger återkommande och medvetet, med mera, i en oändlig rad av barnsligt, egoistiskt och faktaresistent pladder

En grundkurs i genetik bör ligga som en nödvändighet:
https://www.youtube.com/watch?v=1QJ7Zy–nVQ

Liksom en grundkurs i vikten av genetisk variation:
https://www.youtube.com/watch?v=VFwxm9XaF_s

Licensjakten är ett högst medvetet led i jägarkårens utrotningstaktik.

 

15940589_361811144194957_7456653059825725046_n

 

Publicerat i Uncategorized

Lite om varghatet på facebook.

Hittade återigen några intressanta kommentarer på en offentlig varghatarsida på Facebook. Gruppen är offentlig och jag vill poängtera att jag har grundlagsskyddad rätt att citera folk.

Det som skrämmer mig är INTE att dessa individer är faktaresistenta, okunniga och hatiska, det som skrämmer ÄR att de har rösträtt och i vissa fall vapenlicens.

Man uppmanar till jaktbrott, att vargen skall köras över och sprider okunniga sagor om hybridvargar trots att det är bevisat bortom all rimlig tvivel att inga sådana finns i Sverige.

Det mest tragiska är att svenska politiker fegt ”svansar” för denna grupp hatiska individer och berättar sagor om att licensjakten på varg är till för att öka acceptansen. De är väl medvetna om att de inte får acceptans hos denna grupp oavsett insats och att försöka ge dessa individer kunskap, någon form av allmänbildning och förståelse för rovdjurens positiva betydelse, är totalt bortkastad tid.

…och tror du att det går att sakligt argumentera med dem? Mitt leende svar blir, försök så får du se!

https://www.facebook.com/groups/vagavagravarg/permalink/1464309926914566/

Jag citerar några av dem:


Albin Nordin Ba gasa
Gilla · 1 tim

Madeleine Johansson Hybrid
Gilla · 2 · 2 tim

Tomas Lindbom Fan kör på fanskapet
Gilla · 5 · 2 tim

Christer Elfstrand GASA
Gilla · 5 · 2 tim

Patric Pettersson Kör över han så märker du vad du får för straff, är det en hund får du inget, är det en varg så blir du säkert av med körkortet,vapenlicens, jävligt höga böter, troligtvis fängelse. Fina rättssystemet vi har
Gilla · 6 · 2 tim

Tommy Krantz Lägg i overdrivern för kattsingen o gör målarpenslar.
Gilla · 2 tim

Oskar Hallsten Där är de plattan i mattan som gäller…
Gilla · 7 · 1 tim

Lena Sivertsson Den ser ut som dotras hund det är en korsning mellan jämte och alaskan. Det är flera som frågat om det är en varg när man är ute med han. Några har till och med varit brydd om man verkligen får ha varg eller vargkorsningar. Så jag vet inte om det är varg eller hund
Gilla · 1 · 1 tim

Mikael Hedlund Ser ut som en hybrid uppfödd i hägn o planterad ut
Gilla · 1 tim

Per Gummus Kör på skiten så får du se …..
Gilla · 3 · 1 tim

Olle Johnsson Vargjävel
Gilla · 1 tim

Rasmus Gustafsson Varg helvetä varför satta du den inte i fronten för???
Gilla · 1 · 1 tim

Göran Andersson Finns inte plats för flera i skogen och maten börjar ta slut så dom börjar leta sej till städerna för att få mat så ni snälla mäniskor gå ut med lite körv åt den
Gilla · 1 · 1 tim

Rasmus Gustafsson haha jag skulle inte tveka en minut att köra på den
Gilla · 1 tim

Simon Wiik Varg. Kör över den för i helvete
Gilla · 2 · 1 tim

Fabian Karlsson Gasa
Gilla · 1 tim

Sven B Svensson Absolut vad vi numera kallar varg! Dvs, det är sannolikt en inplanterad bastard/hybrid men det är en annan sak.
Gilla · 1 · 1 tim

Urban Hansson Nej inte köra över någon,vi måste gå samman som vårat grannland Norge har gjort,de hade en stort fackeltåg å protesterade mot varg politiken,det är så vi måste göra,tillslut måste de lyssna på folket som lever med detta jissel.
Gilla · 3 · 1 tim

Erik Lundell Kör över bara det är en varg
Gilla · 1 tim

Sven B Svensson Just från de krokarna kommer de flesta av de här djuren. De släpps av en orsak, nämligen att det finns ” enkel mat” för dem i omgivningen. ” Skåne har väl en berömd djurpark?”
Gilla · 1 tim

Erna-Britt Nordin Därifrån rymde ett antal för några år sedan men jag tror att alla är döda. ..
Gilla · 1 tim

Peter Larsson ”Alla” sköts men SVA har bara tagit emot två kroppar enligt deras papper…
Gilla · 1 · 59 min

Sven B Svensson Peter Larsson Jodå, jag vet! De där figurerna har en del på samvetena.
Gilla · 52 min

Sven B Svensson Rymde?? – Njäääe lknappast, de fick hjälp ut, sen blev det ett jädrans liv för att det var lite många på en gång. Numera släpper man med ganska stor mellanrum. De här ”naturvännerna” är elaka typer. ”Minischettis” är enligt dem en bra och god föda för vargarna!
Gilla · 1 tim

Peter Kindblad Hybridvarg!
Gilla · 50 min

Albin Isaksson Du skulle kört över den när du hade chansen !!!!!!
Gilla · 5 · 44 min

Fredrik Elisson Varg varför körde du inte över den
Gilla · 2 · 43 min

Sven B Svensson Observera: De här djuren inrapporteras inte på ”Vägen ner till Skåne” De bara dyker upp där – hur kan det komma sig?
Gilla · 42 min

Mats Haapaniemi Hybrid
Gilla · 31 min

Anders Svensson Har du ägg under gasen eller
Gilla · 16 min


https://www.facebook.com/groups/vagavagravarg/permalink/1464309926914566/

 

Wolves (Canis lupus) nuzzling in snow, Duluth, Minnesota, U.S.

Wolves (Canis lupus) nuzzling in snow, Duluth, Minnesota, U.S.

 

 

Publicerat i Uncategorized

Det finns en del vidriga själar på Facebook

Det finns en typ av feghet som är vanlig i det tysta svenska samhället, en feghet som öppnar dörren för korruption, nepotism och som normaliserar allehanda oetiska beteenden. Denna feghet yttrar sig oftast i att man skyddar vännen framför lagen och vad som är etiskt rätt.

Det finns ”värnare” som helst skyddar de lägsta varghatarna och som naivt försvarar dem oavsett vad de skriver, vilket styrks av denna kommentar:

”Jari kan uttrycka sig väldigt korkat ibland…speciellt när han blir förbannad. Han retas gärna för att få andra upprörda…men han är inte den som skulle förgifta vargen eller skjuta den illegalt. Han skrev så för att reta sig Thomas.
Men att höra av sig till någons arbetsgivare är väldigt lågt. Vad är syftet med det? Att få honom arbetslös? Att förstöra hans liv? Vad har hans jobb med detta att göra? Nä…jävligt lågt. Är man beredd att förstöra en människas liv för tjafs på fb gällande vargen…då har man gått för långt.”

Jag svarade så här:

…jo, jag har förstått att du känner honom och värnar om hans rätt att uttrycka sig som han gör. Att hans ord är bortom det acceptabla tycks du inte bry dig om och att hans personpåhopp ligger bortom alla gränser likaså. Jag insåg när ni ”administrerade” hans påhopp att ni skyddar honom och började fråga mig om vi inte här har en ”värnare” som spelar falskt? Svaret fick jag nu! Du kallar det ”tjafs” och skyddar honom, det säger mig att du ÄR på samma låga nivå. …och ja, jag tänker se till att han får problem. Det är exakt din sort, de här små ”värnande” själarna som via naivt ”modershjärta” normaliserar den skit vi ser växa fram från herrar som Jari, små män totalt oförmögna till ett sakligt argumenterande och som sprider rasistiskt hat, som häthatar kvinnor, uppmuntrar till jaktbrott o.s.v.. Du är så naiv (eller falsk) så att du placerar dig själv på en nivå under honom.

När jag reagerade på de ord de ”administrerande” små flickorna Lisa och Åsa godkände, tyckte de att: ”Du vill bara ha ryggdunk Thomas och du klarar inte att ta kritik.” Att orden skulle handla om normal ”kritik” är tveksamt även för den mest korkade! Det dessa två små falska vargvärnare skyddar är ord som dessa:

”Jari Rahm · Vän med Lisa Karlsson och 1 till
Du kära Thomas, vi som lever i verkligheten matar vargen med bly eller förgiftat kött.
Det ger liksom ett in i helvete bra resultat.
En helmantel i buken och låta den gå sin död tillmötes är höjden av välbehag.
Gilla · Svara · 4 tim ”

Jag har erhållit kommentarer från samma källa förr (och som anses okej av dessa två kvinnor!):

”Jari Rahm Nääää det är helt jävla omöjligt när ni har smygrunkare som Thomas Alm i gruppen.
Sparka ut idioten, ni kan väl inte ha medlemmar vars föräldrar är syskon med varandra, snacka om att det är värre inavel än vargen. ”

”Jari Rahm Kan ingen få tyst på idioten som tycker om att höra sin egen röst och sitter och smårunkar i ett hörn när han läser i sitt tycke, sitt egna fantastiska alster till jävla skitsnack, näää du Thomas själv så tycker jag nog att du bör genomgå en total lobotomi och bli kemisk kastrerad med en härlig tvångströja och en diciplinboll i truten.
Och alla ni andra så önskar jag en god helg ”

”Jari Rahm Thomas Alm du är dumknullad på riktigt, är dina föräldrar syskon med varandra?
Jag känner foliehattarnas vindar blåsa.”

Det finns verkligen ”värnare” som äkta rovdjursvärnare skall akta sig noga för!

Att jaktbrotten är så vanliga och Sverige (enligt BRÅ) är ett laglöst land därvidlag har tämligen enkla psykologiska förklaringar. Människors lojalitet går sällan primärt till lagen, utan till det som gynnar dem själva.

Att få jaktbrott uppdagas och lagförs handlar inte enbart om att brotten är svåra att bevisa. Det handlar också till stor del om att de som är satta att värna lagen, allt från politiker och följet inom rättssystemet, domare, åklagare och poliser, ofta själva är jägare och inte vill ha ”privata” problem i det jägargäng de tillhör.

Det är så korruption skapas, lagen nedprioriteras till gagn för egennyttan och brottet normaliseras, oavsett om det handlar om rasistiskt hat, näthat mot kvinnor eller jaktbrott.

Det är många som står tysta, likgiltigt cyniska och kommer med allehanda ursäkter för att dölja detta faktum, därtill kommer den högst mänskliga latheten, det är jobbigt att engagera sig.

Det skulle inte vara svårt för polismyndigheten/åklagarmyndigheten att stävja brotten i sin linda om man aktivt sökte t.ex. här på Facebook och fråntog alla dem som uppmuntrar till jaktbrott vapenlicensen med hänvisning till deras olämplighet.

Men man väljer aktiv tystnad ivrigt påhejade av de politiker som ständigt mumlar om resursbrist och sänker skatten istället.
Bilden är likartad vad det gäller rasism och män som näthatar kvinnor.

När de i samhället som skall värna lagen sällar sig till den ”tysta majoriteten” av lättjefull likgiltighet växer problemen, och det är exakt detta vi ser ske…

 

 

wolf_stalking

Publicerat i Uncategorized

Hej Sven-Erik Bucht!

Det är inte utan att man bär en skam ibland, en skam över att tillhöra en art, ett kön, som ofta är menlöst destruktiv. Det är ofta ett ynkligt djur, hanformen av homo sapiens, våldsbenägna, maktkåta och totalt utan positiv problemlösningsförmåga.

Ett talande exempel bland mängden är de högljudda nöjesjägare som irriterar sig så intensivt på vargens återkomst. Det är små själar som njuter av dödandet, jag vet inte den exakta drivkraften, men jag antar att det handlar om en primitiv form av sexuell upphetsning. En form av ”kukförlängare” dessa privilegier-törstande små narcissister alltid jagar.

Ofta är de ”stora” män inom bank-/finans eller övrigt näringsliv, ibland ”stora” män inom politiken.

Den enklaste formen av destruktivitet, dödandet, ger dem njutning.

…ty de förmår inte bättre!

Den sorten, av min egen art, avskyr jag. Små outvecklade ”män” som saknar visioner, all form av positiv problemlösningsförmåga. Män som inte klarar en så enkel sak som att vårda en rovdjursstam.

En annan feg form av män är de som undviker ett sakligt samtal, som inte förstår värdet av att lyssna, av att ”provtala”, av att konstruktivt finna problemlösningar.

De tycks mig upptagna med att ränna runt med ett finger i luften, ständigt och fegt ”analyserande” opinionsvinden…

Jag skrev till en sådan man, jag skrev två gånger! Inte fan svarar ynkryggen…så jag försöker igen!

Hej Sven-Erik Bucht!

Jag skriver några rader till er eftersom jag helt håller med i den kritik som riktas mot kommande vargjakt. Miljöorganisationerna har helt rätt i sin kritik och det är med en djup besvikelser jag inser att Socialdemokratin kommer att köra Alliansens politik även på rovdjursområdet.

Att ni saknar kunskap och spelar populistiskt inser jag, men jag vill ändå sända er några rader innan jag återigen kontaktar EU:s miljökommissionär i ärendet.

Om alla tänkte som ni, LRF och Centerpartiet hamnar vi snart i en ytterst fattig situation. Till följd av mänsklighetens exploatering av djur och natur har populationen hos över 3 000 djurarter halverats sedan 1970, enligt en ny rapport från Världsnaturfonden. Orsakerna är jakt, fiske och förlorad livsmiljö för de aktuella arterna – detta samtidigt som mänskligheten nästan fördubblats under samma period. Vi står inför ett art-massutdöende vi aldrig sett förut och orsaken är mänsklighetens fattigdom på kunskap och kortsiktiga girighet. Sverige är inte fattigt, vi lever inte i en artonhundratals-miljö, vi kan klara vargens återkomst och klarar vi inte denna enkla uppgift, så klarar vi inga av våra miljömål. Alliansregeringen (C) missade ju fjorton av sexton viktiga miljö-/klimatmål.

Vargen är inte landsbygdens stora problem, problemet ligger i tradition, konservativt tänkande och spelad rädsla. Vargen ser inte människan som ett bytesdjur och är inte farligare än sin tama släkting, hunden.

 

Skall vargen spridas så jämlikt som möjligt över landet så bör ni, C och LRF acceptera några få revir över hela landet från Småland, (3 till 5 revir) och norrut. Vargen är här för att stanna, en livskraftig stam vilar inte bara på ett riksdagsbeslut, utan också på ett antal internationella överenskommelser som vi undertecknat. Att dagens svenska vargstam är stor nog, kan jagas och är genetiskt frisk är en stor och medveten lögn. För att stammen skall utvecklas krävs nya blodslinjer utifrån och flera per år.

Det svenska lantbruket har haft problem i minst femtio år. ”För 30 år sedan år 1983 fanns det 39 000 företag med mjölkkor, år 2012 var antalet strax under 5 000 företag med mjölkkor. Litet drygt 8 av 10 mjölkföretag har försvunnit på 30 år.”(Jordbruksverket). Det svenska jordbruket har också mycket svårt att konkurrera med importprodukterna. Urbaniseringen fortgår. Utveckling kräver förändring, inte tradition.

Turism är en sektor som ökar i Sverige, besöksnäringen omsatte 284,4 miljarder kronor förra året och stod för 20 procent av den totala tjänsteexporten.

En livskraftig artrikedom i en levande natur lockar turister och vi här i Småland är Sveriges södra ”fönster” till Europa.

För att minska konflikten mellan varg och älgjägare kan vi försöka att kraftigt utöka vår lilla stam av Kronhjort och sprida den, där kan du hjälpa till!

Efter ett par årtionden har både varg och jägare ett nytt talrikt och bra byte, trycket på älgstammen minskar. Kronhjorten foderkonkurrerar inte med Älg, ger mindre skogsskador, ger ett fint kött och är otroligt vacker att se.

Vi kan plantera in Visent och hjälpa till att rädda den spillra som finns kvar. Både Visent och Kronhjort är bra betesdjur som håller landskapet öppet och gynnar florans biodiversitet. Kronhjort kan också födas upp i hägn.

De historiskt kunnige vet att älgstammen var på gränsen till utrotning under artonhundratalets första årtionden.

Ställ om till optimal biodiversitet, satsa på ekologisk produktion, premium-märk svenskt jordbruk och på sikt också skogsbruket. Gör Sverige till Europas lunga och ett uppskattat semestermål.

Det finns många fina små initiativ, som vildsvinsslakteri. Vildsvin ger bättre kött än tamsvin. Konkurrera med det vi har och kan få, inte traditioner som små fårstationer.

Det öppna landskapet klarar vi med andra alternativ och nötdjur, hästar gör mycket nytta. Hästar/hästsporten är det svenska lantbrukets näst största kund (efter mänskligt foderbehov) och det krävs mer än halva Skånes öppna ytor för att ge hästarna foder och bete. Hjälp hästsporten att utvecklas!

Det öppna landskapet har inte värnats. Stora och viktiga förluster av biodiversitet i Sverige beror inte på att vi har för få träd utan är i stor utsträckning kopplad till att 70 procent av Sveriges forna ängs- och hagmarker har försvunnit och huvudsakligen planterats med skog, oftast gran.”

 

Jag vill att svensk landsbygd skall leva upp och acceptera rovdjurens rätt till livsrum samtidigt, vill ni det?

Jag hoppas ni svarar och att ni inte passivt sitter och kör på det spår LRF, Centerpartiet och Herr Erlandsson gett er. Tänk om, gör rätt! Både i vargfrågan, rovdjursfrågan i stort och vad det gäller den gröna omställning som skulle ge landsbygden verklig och hållbar tillväxt!

 

Med vänlig hälsning

Thomas Alm

 

Dead Wolf - Neven Bjelić

vacce-sepia1b mellan

Publicerat i Vargdebatten.

Rovdjurens betydelse för biodiversiteten.

Ett vanligt argument är att: ”Man har från flera forskarhåll kommit fram till att vargen inte tillför något i den biologiska mångfalden”.

Vetenskapen visar en helt annan sanning:

Världens stora rovdjur har större betydelse för ekosystemen än man tidigare trott, visar en ny forskningsanalys. 61 procent av dessa rovdjur är utrotningshotade, och jägare kan inte göra deras jobb i naturen.

Amerikanska forskare har gjort en sammanställning av vetenskapliga rapporter om rovdjur från de senaste åren. Resultaten visar att de stora rovdjuren, det vill säga de arter som har en kroppsvikt över 15 kilo, upprätthåller ekosystemen i sina livsmiljöer. Genom att hålla nere bestånden av gräsätare, rovdjurens bytesdjur, så frodas växter, insekter, fåglar och fiskar. Varje art fyller en unik funktion i systemet, såsom rening av vatten, sjukdomsreglering och lagring av koldioxid.”

På så vis stärker de stora rovdjuren den biologiska mångfalden. Forskarna, som letts av den amerikanske ekologen William Ripple vid Oregon State University, påpekar dessutom att det ännu inte kommit fram några klara bevis för att mänskliga jägare kan ersätta rovdjuren och replikera deras effekter på ekosystemen.

Att rovdjuren till stor del har försvunnit har resulterat i artfattiga, svaga ekosystem. Enligt studien finns inga bevis för att jägare kan fylla rovdjurens roll. Däremot konkurrerar jägare ut rovdjuren i jakten på byte. Andra dödliga faktorer är skogsskövling och annan förstörelse av djurens livsmiljöer.

Enligt forskargruppen måste det snarast upprättas en internationell aktionsgrupp av experter och politiker, annars förlorar vi inom kort arter som tiger och jättepanda. De efterlyser också incitament för att öka människors tolerans mot varg och puma.”

Det saknas allmänt insikt om rovdjurens betydelse för biodiversiteten och alla deras gynnsamma ”kaskadeffekter” för andra arter, både fauna och flora. Rovdjurens påverkan är positiv, vilket man INTE kan säga om vår/människans ”kaskadeffekter”/påverkan.

”I början på 1995 tillfångatog US Fish and Woldlife Service tillsammans med kanadensiska biologer 14 vargar i Kanada och placerade dem i Yellowstones nationalpark, där de hade varit utrotade sedan 1926. De kommande åren fylldes det på med ytterligare vargar.

Effekterna blev kraftigare än vad någon hade kunnat räkna med. Hela ekosystemet i nationalparken förändrades och det gick så långt att till och med floderna förändrades. Hur kan detta ha gått till?”

Rapporten jag länkar till överst tydliggör också att man inte kan likställa nationalparker med områden som brukas av människor. Vilket egentligen är självklart och jag återkommer till detta. Fråga dig hur många är vi, och hur många är återstoden av världens stora rovdjur? Hur påverkar vi naturen (vilka ”kaskadeffekter), miljön, klimatet o.s.v. och hur påverkar rovdjuren?

De långvariga studierna på ön Isle Royale av förhållandet mellan varg och älg visar tydligt hur känslig relationen mellan topprovdjur och bytesdjur är. Ön har blivit mycket välkänd bland ekologer och är högintressant på grund av att det ekologiska systemet inte påverkas av människor. En gång i tiden var fiskerinäringen stor på ön, man fiskade främst öring och sik. Invånarna, främst av skandinaviskt ursprung, flyttade ut när man beslutade inrätta en nationalpark. Ön är 74 km lång, 14 km bred och har en yta på ca 530 km².

Isle Royale-studierna visar hur viktiga topprovdjuren är för ekosystemen. Öns vargar har haft ett stort inflytande över älgbeståndets tillväxt. Men studierna visar också hur skör balansen är. Faktorer som sjukdomar och klimatförändringar kan vända förloppet så att näringskedjorna styrs nerifrån i stället. Det vill säga att mängden växter reglerar antalet växtätare och därmed även antalet rovdjur.

”– I genomsnitt löper en älg på Isle Royale lika stor risk att bli dödad av vargar som att svälta ihjäl. Intressant nog gäller samma sak för vargarna. Risken att svälta ihjäl är ungefär lika stor som risken att bli dödad av andra vargar,” säger Michael Nelson.

Isle Royale ligger i norra barrskogsbältet och det gör även en stor del av Sverige. Till skillnad från Isle Royale är vår skog, våra älgar och vargar, kraftigt påverkade av vårt skogsbruk, resursutnyttjande. Isle Royale-studierna hjälper forskarna att förstå hur vi förändrar förhållandet mellan de här arterna och hur vi påverkar deras roller som nyckelarter i barrskogens ekosystem.

I Sverige och Skandinavien i stort påverkas vargarna av mänsklig jakt på älg. Vid en jämförande studie så visade det sig att de skandinaviska vargarna dödade ca tre gånger så mycket älg som vargarna på Isle Royale. Älgstammens täthet är jämförbar, men här är vargflockarna mindre, tydligare familjegrupper och reviren större, ca 1000 kvadratkilometer stora. Detta innebär att älgarna är ca fem till tio gånger fler per varg. Den främsta orsaken till våra vargars jaktframgång är den stora andelen kalvar i de skandinaviska älgbestånden.

Genom skogsbruket får vi en ung skog med gott om trädplantor som erbjuder ett högvärdigt foder för älgarna. Sedan tillkommer jakten som håller älgstammarna på en låg nivå i förhållande till födotillgången. Vi skapar alltså förutsättningarna för en hög reproduktionstakt, vilket också förklarar varför det finns så gott om kalvar i det skandinaviska älgbeståndet.

En varg som främst äter kalvar måste självfallet äta fler djur än en varg som äter vuxna älgar. Men älgkalvar är inte alltid lätta byten för vargarna, något som bland annat studierna från Isle Royale visar. Friska älgar är fullt kapabla att försvara både sig själva och kalvarna. Man kan se att vargarna gör skenattacker mot älgarna för att testa deras kondition. Älgarna håller stånd genom att sparkas och stångas. Även om de flyr så har de goda chanser att klara sig. Endast ca fem procent av attackerna slutar med att älgen dödas.

Här i Skandinavien ser bilden lite annorlunda ut. Här är det ovanligt att älgarna försvarar sig och sina kalvar genom att hålla stånd, här försöker älgen främst fly undan. Antagligen beror det på att våra älgar levt utan vargar under en sådan lång tid och har lärt sig att det går att fly undan mänskliga jägare. Men flera studier visar att när rovdjur återvänder till en miljö där de varit utrotade, så återfår bytesdjuren snabbt sina försvarsbeteenden.

Det finns jämförande studier av vargarnas jaktlycka i nyetablerade revir med jaktlyckan för dem som lever i områden där det har funnits varg i 10 till 20 år. Vargarna visade sig vara lika framgångsrika älgjägare i alla områden, vilket indikerar att älgar inte utvecklar försvarsbeteenden över tid.

Forskarna drog slutsatsen att det var älgjakten som orsakade älgarnas bristande försvarsförmåga. Under de senaste hundra åren har jägarna, inte topprovdjur som varg, varit älgens främsta fiende. Jägarna skjuter årligen en tredjedel av hela älgstammen. Mot en jägare hjälper det inte att försvara sig, då är det bättre att fly.

Forskningen visar alltså att människan skapar väldigt goda förutsättningar för vargen här i Sverige.

Om det inte vore för det faktum att även vargen jagas (och tjuvjagas), så skulle sannolikt vargbestånden öka kraftigt. Ur ett vargperspektiv är det således människan som befinner sig i toppen på näringskedjan, vilket medför att vargens ekologiska betydelse minskar.

Man kan fråga sig hur vargen skulle påverka vår miljö om jakten inte begränsade stammens storlek. Här kan vargarna på Isle Royale inte ge oss svar, öns artfattiga natur är alltför olik vår. Men det finns ett annat nordamerikanskt vargbestånd som kan belysa frågan och ge svar, nämligen vargarna i Yellowstone.

Vargens betydelse för biodiversiteten (den biologiska mångfalden) är tydligt styrkt, inte minst genom den spetskompetens som vuxit fram efter vargens återkomst i Yellowstone (USA).

Under 1930-talet utrotades vargbeståndet i Yellowstones nationalpark. I mitten av 1990-talet återinfördes dock vargen. Skälet till detta var främst att man hoppades att vargarna skulle minska antalet wapitihjortar som orsakade stora betesskador.

Hjortarnas antal minskade mycket riktigt efter att vargen hade återinförts, och antalet popplar, aspar och vide, som utgör hjortarnas föda, ökade. Videt utgör också föda för bävrarna, och bäverstammen har ökat kraftigt. Även de fågelarter som häckar i videsnåren har blivit fler. Vargarna dödar även prärievargar, och när dessa minskade i antal så ökade antalet gaffelantiloper i stället. Även bisonoxarna har blivit flera, sannolikt som en följd av minskad konkurrens om betet.

Förändringarna i Yellowstone är exempel på så kallade kaskadeffekter. I det här fallet innebär det att när vargarna dödar hjortarna så påverkar detta indirekt en rad andra nyckelarter i ekosystemet. Kaskadeffekterna är en av orsakerna till att de stora rovdjuren anses vara så viktiga för miljön.

”– Om man vill bevara mångfalden bland växter och den stora grupp organismer som är knutna till växtsamhället, så måste man låta vargbestånden bli så stora att de kan fylla sin ekologiska funktion. I områden där vargen har utrotats och där det finns stora bestånd av växtätare, kan man minska växtätarnas skadliga inflytande på växtligheten om man återinför varg”, säger Robert Beschta, professor emeritus vid Oregon state university i USA.

En liten översikt av förändringarna i Yellowstone sedan vargens återkomst visar följande:

Antalet av Wapitihjort har halverats och stabiliserats, vegetationen har återhämtat sig, bävern har återetablerat sig och ökat i norra Yellowstone från en till tolv kolonier och skapat dammar vilket gynnar grodor, salamandrar, små däggdjur och älgar som betar av vattenväxterna.

Stränderna kantas återigen av buskar, poppel, pil och andra lövträd vilket skuggar av vattendragen och gynnar laxfiskarna att gå upp och leka.

Men det är inte vargarna som har orsakat alla kaskadeffekter i Yellowstones ekosystem. Under de dryga femton år som gått sedan vargarna återinfördes så har också klimatet förändrats, inte minst på grund av mänsklighetens allmänna och tydliga påverkan. Växtsäsongen har ökat med nästan en månad, vilket sannolikt har bidragit till att parken blivit mycket grönare. Att bävrarnas antal ökat till följd av vargens återkomst kan också ifrågasättas. Man har nämligen släppt ut bävrar norr om parken och dessa kan ha spritt sig till Yellowstone. Bävrarna, liksom övriga djur, kan också påverka ekosystemet underifrån. Genom att dämma upp floderna skapas stora våtmarksområden vilket gynnar växter som trivs i fuktiga miljöer, till exempel vide. Bävrarna kan alltså själva förbättra tillväxten hos sina viktigaste födoväxter.

Det är alltså inte helt lätt att bevisa att vargar kan minska bestånden av de stora växtätarna i sådan omfattning att kaskadeffekter uppstår, ekosystemet är känsligt och påverkas av en mängd olika faktorer. Men vargarna kan få hjälp med att reglera sina bytesdjur. Det finns nämligen flera topprovdjur i barrskogarnas ekosystem. Björnen är ett exempel och så förstås vi människor.

Stranderosionen förorsakad av nedbetad vegetation minskar och löv och dött djur- och växtmaterial, så kallad detritus, faller ned i vattendragen vilket gynnar insekterna och därmed också fågellivet. Den tillförda detritusen gynnar planktonbildning som i sin tur gynnar mängder av småkryp som hinn- och hoppkräftor som i sin tur gynnar fiskproduktionen. Detta främjar också många fåglar, uttern och andra vattenlevande varelser.

Den tidigare hårt nedbetade aspen har nu etablerat nya lundar med 3-4 meters höjd, vilka så småningom kommer att gynna de hålbyggande fåglarna.

Vargen har påverkat den övriga faunan av rovdjur. Coyoten har minskat och därmed har gaffelantiloperna, präriehundarna och övriga gnagare ökat i antal i parken. Detta ger också större möjligheter för grävlingar, rävar och vesslor att klara sig.

Vargens slagna byten ger mat åt björn, rovfågel och andra fåglar såsom korp, kråka och skata. Även småfåglar utnyttjar vargens bytesrester speciellt under den kalla vintern. (Yellowstone är en högplatå belägen 3000-4000 meter över havet.)

wolfclos.jpgBeteendemässigt har vaksamheten ökat hos aktuella bytesdjur, vilket gör att rörligheten hos dem är större. De stannar alltså inte lika länge på samma område och därmed växlar betesplatserna mer och gör det möjligt för vegetationen att återhämta sig.

När vargarna på det här sättet påverkar andra djur- och växtarter, direkt och indirekt, kallas det för kaskadeffekter. Dessa ”kaskadeffekter” stärker biodiversiteten, inte tvärtom. Hur dessa ”kaskadeffekter” kommer att se ut i Sverige vet vi ännu inte, Sverige och Yellowstone är inte helt jämförbara och vi har ännu ingen livskraftig vargstam spridd över vårt land. Vad jag vet pågår forskning vid bland annat Grimsö viltforskningsstation. Men att vargen bland annat påverkar den hotade stammen av Fjällräv positivt är känt. Främst då via efterlämnade kadaver. Den svenska vargstammen är liten därför blir givetvis också kaskadeffekterna mindre tydliga här.

Det finns studier på hur vargar, björnar och jägare samverkar för att reglera växtätarnas antal. Man har till exempel sammanställt uppskattningar av hjort-, ren- och älgbestånd i olika delar av barrskogsbältet. Med hjälp av ett klimatbaserade datorprogram kunde man också räkna ut hur produktiva de olika regionerna var, hur mycket växtlighet som producerades i regionen/regionerna. Sedan noterade forskarna om det fanns varg och björn samt om det förekom jakt på växtätarna i de olika regionerna.

I de områden där det fanns varg, björn och människor hade de en så kraftig påverkan på växtätarna att mängden födoväxter var av underordnad betydelse för antalet växtätare. Rovdjuren som grupp kunde alltså styra näringskedjorna. Forskarna undersökte också hur mycket växtätare det fanns i regioner som hade varg och björn men ingen jakt. Resultaten var tydliga. Tillsammans hade vargar och björnar stor effekt på antalet växtätare, oavsett hur mycket födoväxter som områdena producerade.

Man kunde också konstatera att jägare och björnar var mycket sämre på att reglera antalet växtätare än vad vargar och björnar var. I Sverige finns det mer än tio gånger så många björnar som vargar, och våra björnar dödar också älgar. Man kan alltså ställa sig frågan om vargar och björnar gemensamt kan reglera älgbeståndet?

Om man ser till riket som helhet, så dödar rovdjuren ett litet antal älgar i jämförelse med jägarna. Men på lokal nivå ser det annorlunda ut. I rovdjurstäta områden kan andelen dödade älgar utgöra 50–80 procent av det totala antalet.

Det finns lokala områden, bland annat i norra Dalarna, där jakten i princip har upphört. Vargen och björnen tar ut hela den årliga produktionen av älg.

Jägarna minskar sitt jakttryck i rovdjurstäta områden så att det totala antalet dödade älgar inte ska bli för stort. Det händer alltså att vi lämnar plats åt rovdjuren och låter dem återta sin roll som barrskogarnas topprovdjur. Men bara på lokal nivå. För att minska denna konflikt kan vi försöka plantera ut och försöka få den svenska stammen av Kronhjort att växa.

Kronhjorten är ett bra alternativ både för varg och mänskliga jägare. På DN-debatt den tredje augusti 2014 skrev tre forskare att: ”Kronhjortar i vargområden kan minska jaktkonflikterna”. ”Aktiv utsättning skulle ge flera fördelar. För vargen är kronhjort ett mer naturligt byte än älg. Om vargen går över till kronhjort konkurrerar den inte lika mycket med jägarna om älg. Hjortarnas kost innebär dessutom betydligt mindre skogsskador än vad älgarna ger upphov till.” De tre forskarna var Anders Jarnemo, skogl dr i viltekologi, högskolan i Halmstad Petter Kjellander, professor i viltekologi, SLU Olof Liberg, docent i viltekologi, tidigare koordinator för Skandulv.

En välkänd konflikt är den att många jägare upplever att vargen konkurrerar med dem om älgen. Samtidigt vill skogsbruket hålla älgstammen på en låg nivå då älgstammen orsakar allvarliga skador på ungtallar. Kronhjorten kan minska konflikten om vi satsar på att utöka den stammen.

Kronhjort, cervus elaphus, kallas även kronvilt och är vårt näst största hjortdjur. Arten vandrade in söderifrån efter senaste istiden och spred sig upp till Mellansverige. Det är en ursprunglig art i den svenska faunan. Hondjur kallas ”hind”, handjur ”hjort”, unge ”kalv”. Hindar väger 100–150 kilo, hjortar kan väga upp till 300 kilo. Hindar kan bli 18–25 år i det vilda, hjortar sällan äldre än 14–16 år. Handjuren har inte vuxit färdigt förrän vid 6–8 års ålder och står på toppen vid 10–14 år. Bara handjuren har horn, vilka fälls i februari–april, varpå nya växer ut. Kronhjorten brunstar i september, hjortarnas bröl kan då höras på upp till 5–6 kilometers avstånd.

Hondjur kallas ”hind”, handjur ”hjort”, unge ”kalv”. Hindar väger 100–150 kilo, hjortar kan väga upp till 300 kilo. Hindar kan bli 18–25 år i det vilda, hjortar sällan äldre än 14–16 år. Handjuren har inte vuxit färdigt förrän vid 6–8 års ålder och står på toppen vid 10–14 år. Bara handjuren har horn, vilka fälls i februari–april, varpå nya växer ut. Kronhjorten brunstar i september, hjortarnas bröl kan då höras på upp till 5–6 kilometers avstånd.
Foto Luc ViatourFoto: Luc Viatour

Historiskt trängdes kronhjorten tillbaka och skulle ha utrotas helt i Sverige på 1800-talet om inte en liten stam hade räddats på några gods i Skåne, se parallellerna med älg och rådjursstammen vilka också varit hotade under historisk tid. I dag finns kronhjorten på flera håll i landet till följd av utsättningar, tidigare oreglerat och rymlingar från hägn.

Medan älg är mer solitär, lever kronhjort i flockar. Hindar och kalvar för sig, hjortar för sig. Hjort och hind möts egentligen bara under brunsten, då de starkaste hjortarna håller harem av hindar. Hindarna föder bara en kalv och kronhjorten är väldigt trogna sitt uppväxtområde och hinden föder bara en kalv, därför ökar antalet djur sakta och spridningen till nya områden går långsamt. Den årliga avskjutningen av kronhjort i Sverige är ca 6 000 djur, att jämföra med ca 100 000 älgar. I Norge fälldes säsongen 2013 hela 36 000 kronhjortar, något som styrker vilken potential arten i framtiden kan få i Sverige.

Kronhjorten betar i huvudsak växter på marken såsom gräs, örter, bär-ris, ljung och lav. Kronhjort kan också äta bark vilket kan orsaka skador främst i granplanteringar. Skadorna ökar där skogarna är täta och där det saknas alternativ föda under vintertid.

I områden med goda förekomster av föda i skogen i form av till exempel blåbärsris, ljung och lav, som i Kolmårdenområdet är skogsskadorna, barkskalning, sällsynta. Studier visar att kronhjort inte heller äter på plantor av tall och gran i samma omfattning som älgen gör.

I skogsdominerade landskap med en god tillgång på kronhjortens favoritbete, blåbärsris, ljung och lav blir skogsskadorna små. Landskapstypen som vargen trivs i är alltså densamma som Kronhjorten skulle kunna öka inom. Större delen av ”vargbältet” saknar idag kronhjort. Anledningen är att kronhjortens naturliga spridningsförmåga är mycket begränsad av dess sociala system, djuret kan därför behöva hjälp genom aktiv utsättning. Det enda som behövs är ett politiskt beslut och aktivt arbete.

Där varg och kronhjort samexisterar globalt, till exempel Östeuropa och stora delar av Nordamerika, är det kronhjort och wapitihjort (Cervus canadensis), inte älg, som utgör vargens huvudsakliga byte. Det skulle vara klokt att gynna en etablering av kronhjort i det mellansvenska vargområdet. Genom att sätta ut kronhjort i vargbältet ges vargen ett alternativbyte till älg och konkurrensen med människan minskar.

Den vackra, skygga, intelligenta och svårjagade kronhjorten är med säkerhet en art som många svenska jägare har högst upp på önskelistan att få på sin jaktmark. En medvetet utökad kronhjortsstam ger fina jakttillfällen, fint miljövänligt kött och en fantastisk naturupplevelse.

Kronhjorten tillhör den vilda fauna av stora växtätare som en gång satte sin prägel på det naturliga landskapet tillsammans med visenten och de utdöda arterna uroxe och vildhäst. Den betade våra skogar och hagar. Det finns idag en brist på denna typ av stora betande djur som till stor del hämtar sin föda ur mark- och fältskiktet. I de delar av landet där djurhållningen minskar drastiskt kan kronhjorten ha en avgörande landskapsvårdande betydelse. Att underlätta kronhjortens etablering är därmed också ett långsiktigt och hållbart sätt att rädda kvar en del av den biologiska mångfalden i Sverige.

Att hävda att vargen (liksom övriga topprovdjur) inte har en positiv effekt på biodiversiteten är tämligen okunnigt. Vargens effekt på biodiversiteten är alltid mer eller mindre positiv, aldrig negativ. Människans effekt på biodiversiteten är däremot oftast enbart negativ. Exemplen härpå är oerhört många.

Man ser idag hur ca 40 procent av jordens alla organismer (djur och växter) är utrotningshotade, på grund av mänsklig påverkan på klimatet, miljöförstörelsen generellt med mera och man förstår att kunskapsnivån hos den moderna människan är låg.
Det finns ingen logik, kunskap, förnuft eller känsla i argumentet att vargen inte är globalt utrotningshotad och därför kan utrotas här.

Vi kan lika gärna hävda att älgen inte är utrotningshotad, det finns mycket gott om älg i Nordamerika, därtill tre underarter, så den kan av ekonomiska skäl utrotas här på grund av artens tendens att orsaka dyrbara trafikolyckor, därmed också lidande, ibland död och enormt kostsamma skador på skog och grödor.

När vargen sprider fruktan, då är rädslan oftast en produkt av mänsklig okunnighet, fördomar och myter. Vi människor tycks dessutom ha ett behov av att ställa oss i fruktans hörn. Det farligaste djuret är vi, inget annat djur dödar så många av sina egna, inget annat djur sprider en kemisk cocktail i naturen bestående av över 150 000 olika ämnen, förändrar klimatet, fiskar ur och dödar haven och detta utan att ha en aning om konsekvenserna

Det sprids tyvärr medvetet en pandemi av vald okunnighet då den är kortsiktigt lönsam.

Ett PS eftersom jag vet att många kommer att hänvisa till en annan artikel:

Det är givetvis sant att den mänskliga kaskadeffekten är störst. Problemet är att människans kaskadeffekter främst är negativa, vilket INTE är fallet med rovdjurens. Detta framgår i rapporten jag länkar till överst i inlägget, liksom att man givetvis inte kan likställa ett aktivt flerbrukslandskap med en nationalpark. Om rovdjurens (vargens) betydelse för biodiversiteten är optimal i en nationalpark som Yellowstone, betyder det inte att den är noll (obefintlig) i våra landskap, den är mindre ja, men jag tror få vågar sätta en tydlig procentsiffra med den kunskap som föreligger idag. Artikeln jag länkar till här är i grunden ett puerilt försvar för den negativa påverkan vi haft och har på biodiversiteten och ingen är en större bov därvidlag än Sveriges skogsbrukare/bönder. Hur förvaltas ”skogen vi ärvde?”

kalhygge
Det är direkt löjligt att försvara en verksamhet som varit och är så destruktiv för biodiversiteten och ett rejält feltänk. Det som behövs är en verklig omställning mot ekologisk hållbarhet både inom skogsnäringen och jordbruket. Vilket INTE motsäger rovdjurens betydelse och givna plats här! Det är dessutom fel att jämföra betydelsen på ett rovdjur med låg numerär och som trängts in på ett ytterst begränsat område (vargen) med ett rovdjur som finns över hela landet och i en långt större numerär (lodjuret). Dessa ”ekologer” borde förstått att utformningen av debattartikeln bara gynnade den grupp som avvisar vargen till skydd för personliga privilegier. Jägarkåren är inte enbart, men ofta, en välbeställd ”pöbel” som endast ser till egennyttan och bryr sig mycket lite för övrigt.

dead-wolves

Vargens återkomst ger kaskadeffekter och om vi utnyttjar tillfället och tillser att vilda betande djur som Kronhjort och Visent också återkommer, ökar de. Detta samtidigt som vi försöker ställa om, göra skogs- och jordbruket grönt enligt ekologins verkliga principer, nu och här (som i övriga världen) annars står vi snart inför problem vi inte lär klara av. Jag skriver lite om det här, men känner ett starkt konservativt motstånd, både insikterna och viljan tycks saknas? Är inte våra barnbarn och deras barn värda en levande planet, eller vad är det för gåva vi vill ge dem?

Det krävs breda politiska beslut för att vi skall klara omställningen och för varje dag som går ökar mitt tvivel på huruvida vi klarar problematiken när inte ens ”ekologer” ser helhetsbilden? Varje pusselbit är viktig, men ser du inte helheten lär du inte kunna lägga pusslet. Vi har misslyckats med att göra naturen till en ägd trädgård som hanteras efter kortsiktiga ekonomiska intressen, misslyckandet är i princip totalt och ändrar vi inte livsstil så är framtiden extremt dyster och det är ingen överdrift!

Vi vet t.ex. när haven nått sin gräns för vad de tål, eller hur? Så vi kan fortsätta vår negativa miljö- och klimatpåverkan ett bra tag till?

Och skulle katastrofen inträffa och havens ekosystem haverera så berör det bara ca tre miljarder människors försörjning, det ”fixar vi” lätt eller hur?

 

vacce-sepia1b mellan

Publicerat i Vargdebatten. | Märkt , , , , , , , , , ,